RecensionSliding Doors

Brittisk-amerikanskt drama skrivet och regisserat av Peter Howitt med Gwyneth Paltrow i huvudrollen.

Helen Quilley (Paltrow) har en hektisk vardag. När hon en dag kommer för sent till jobbet får hon sparken. Två verkligheter uppdagar sig för henne, den första där hon missar tunnelbanan och blir rånad. Den andra där hon hinner med tunnelbanan och träffar mannen James (John Hannah) och dessutom finner sin sambo Gerry (John Lynch) i sängen med en annan kvinna.

Vi får under filmens gång följa två parallella historier i Helens alternativa vardagar. Frågan är vilken som är den riktiga och vilken som är en fantasi?

[-]Sliding Doors är en unik film som bjuder på en historia vi aldrig sett förut. Inte den förutsägbara Hollywood- trenden med den ytliga storyn. Den är så märklig att man inte kan prata om djupa eller ytliga manus, det ligger bortanför tid och rum.[*]

Peter Howitt har både skrivit manus och regisserat filmen. Detta blev hans debut i Hollywood som regissör och det här är helt klart en av hans bättre verk. Hans karriär har sedan fortsatt med filmer som Johnny English (2003) och Laws of Attraction (2004).

Gwyneth Paltrow har jag alltid sett som en av de blygare skådespelarna i filmvärlden, men här tar hon verkligen för sig av rollen på ett sätt som jag aldrig upplevt henne tidigare. Ett stort plus i kanten till henne. Likaså John Hannah är bra, som alltid. Lite småroliga skämt och charmiga ögonblick gör honom till filmens \"Good Guy\". Hans motpart blir John Lynch i rollen som Gerry. Lynch är dock ganska stel och gör knappast filmen bättre. Man kunde valt någon bättre till den rollen.

Jag kan tänka mig att en yngre generation kan uppfatta filmen som en aning seg och svårfattad. Man måste ha ork att engagera sig några timmar. Se till att du har ork för den här filmen. Det är ingen rekommendation efter en jobbig arbetsvecka. Men annars blir det en stadig fyra.