RecensionTotal Recall
Douglas Quaid lever på 2080-talet och han har det ganska bra. En vacker fru och ett jobb som konstruktionsarbetare. Men han lider av ständigt återkommande drömmar om Mars. För att göra något åt det bestämmer han sig för att implementera en semester på Mars i sitt minne. Det finns nämligen företag som kan bistå med denna service på 2080-talet. Men något går fel och när Quaid återvänder till verkligheten har han skumma typer som försöker döda honom vart han än vänder sig.
Efter antalet explosioner, lik och sjuhelvetes massa action lämnar han jorden och åker till Mars, som alltså är bebodd. På Mars blir inte saker bättre, utan han utsätts fortfarande för återkommande mordförsök.
Berättelsen är baserad på en av Philip K. Dicks verk, som vars andra verk bland annat agerat förlaga till Blade Runner. Under 80-talet var det många som ville göra Total Recall och ett antal producenter försökte filmatisera med bland annat Richard Dreyfuss och Patrick Swayze i huvudrollen. David Cronenberg spenderade ett helt år med att skriva om manuset, men han kom aldrig överens med producenterna. När projektet såg ut att fastna i development hell kom Arnold in i bilden och med hjälp av produktionsbolaget Carolco köpte han rättigheterna till filmen. Efter att ha sett RoboCop ville han jobba med Paul Verhoeven, så han fick jobbet att regissera Total Recall.
Och Verhoeven är filmens främsta egenskap. Han har tagit den något komplexa storyn, som är väldigt bra, och överdrivit till nästan absurdum. Huvudpersonen sätts hela tiden i sammanhang där han måste tvivla på om det verkligen är som det verkar. Och det kan man verkligen undra. Blodet sprutar och det är action från minut ett till eftertexterna börjar rulla. Dock på ett mycket smakfullt och stilistiskt sätt, trots blodet och en body count på 77 gubbar/kvinnor.
Specialeffekterna är mycket bra för sin tid, då cgi och dataeffekter inte riktigt hade slagit igenom än. Det är en del riktigt häftiga effekter, och visst kan man klaga på att det hade gått att göra bättre eller att det ser allmänt fult ut. Men då tycker jag man klagar på petitesser. För det ska vara överdrivet i Total Recall. Det är nämligen ofrånkomligt med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen.
Han skriker och gör det ena konstiga ansiktsuttrycket efter det andra. Det kanske inte är så snyggt alla gånger, men han spelar med inlevelse och jag köper det. Visst, han är som ett äppleträd när det kommer till att leverera dialog, men han kan slåss och dra oneliners. I en så överdriven film passar han perfekt. Speciellt när han har trovärdiga skådespelare runt omkring sig, som till exempel Sharon Stone som sin fru.
[-]Total Recall är något så unikt som en actionrökare med mångbottnad story som funkar på många nivåer. Arnold spelar inte den coole hjälten, utan här slåss han för överlevnad. Även om hans ständiga aarghh tillsammans med ett vridet ansiktuttryck kan gå många på nerverna, så gillar jag det. En blodig och vulgär sci-fi där humorn alltid finns närvarande. En absolut favorit, och hur ofta ser man högbudget sci-fi med oneliners, svordomar och blod nuförtiden?
