Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionWatchmen



Watchmen baseras på en tolv nummer lång serietidning med samma namn. Dess skapare Alan Moore har flera gånger kallat den ofilmbar och har – som han har för vana att göra, för övrigt – tagit avstånd från filmversionen. Han säger att serien skrevs för att dekonstruera sitt eget medium och är skapt för att avnjutas just i serieform. I detta har han fullständigt rätt, men han missar två viktiga saker.

För det första har Watchmen helt enkelt en väldigt bra story. Historien i sig, vare sig den berättas som serie, film, bok eller dikt, har sitt eget värde. Bra historier kan så gott som alltid filmas och det finns ingenting i Watchmens handling som skulle hindra att den överförs till film.

För det andra kan man göra en film som dekonstruerar filmmediet på samma sätt som serien Watchmen dekonstruerade seriemediet, och det är precis vad filmskaparna har försökt göra. Serien var full av referenser till superhjälteserier, så filmen är full av referenser till superhjältefilmer. De tidiga dräkterna i filmen ser ut som Batmans i TV-serien från sjuttiotalet eller Stålmannens i Christopher Reeve-filmerna, medan de senare dräkterna liknar superhjältedräkter från Dark Knight och X-Men. En dräkt har de omtalade bröstvårtorna från Val Kilmers dräkt i Batman Forever. En karaktär som i serien kallade sig \"not a Republic serial villain\" kallar sig i filmen \"not a comic-book villain\". Genialiskt.

Detta tema återkommer genom hela filmen, mestadels i detaljer som var så små att jag är övertygad om att jag missade hälften av dem. Samtidigt har filmskaparna tryckt in referenser till de delar av serietidningen som de var tvungna att stryka, på sätt som gör att fans av serien ler för sig själva och icke-fans inte ens märker det. Moore borde svälja sin stolthet och se filmen med öppet sinne. Jag tror han skulle kunna uppskatta den hyllning till hans verk som filmen är.

Jag skulle helst prata om allt det som filmen gör för att leva upp till seriens storhet, men jag kan väl inte skriva en recension utan att nämna handlingen. Watchmen utspelar sig i en alternativ verklighet som presenteras på ett briljant sätt i en förtextsekvens som är en av de bästa jag sett. Nixon (Robert Wisden) är fortfarande president på åttiotalet och närvaron av Dr Manhattan (Billy Crudup), en näst intill allsmäktig varelse uppkommen genom en olycka, formar världen. Två generationer hjältar (formellt superhjältar även om ingen av dem utom Dr Manhattan har några krafter utöver extremt vältränade människors) jagade skurkar på frilansbasis tills befolkningen tröttnade på självutnämnda privatpoliser och fick dem förbjudna. En av dem, den våldsamme sociopaten Rorschach (Jackie Earle Haley), agerar fortfarande för egen räkning medan Dr Manhattan och den halvmilitäre The Comedian (Jeffrey Dean Morgan) arbetar för USA:s regering. De andra har dragit sig tillbaka, vissa i anonymitet medan \"världens smartaste människa\" Ozymandias (Matthew Goode) har gjort sin identitet officiell och nu tjänar pengar på sin berömmelse.

Filmen börjar med mordet på The Comedian som Rorschach försöker lösa i fruktan att någon jagar före detta superhjältar. Alla hans forna kollegor blir inblandade medan ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet kryper allt närmare.

Att berätta mer än så vore att förstöra filmen. Det räcker att säga att det har gjorts ganska stora ändringar från serien men på ett sätt som gjorde handlingen bättre och besvarade en del av de frågor som i alla fall jag hade efter att ha läst serien.

Skådespelarinsatserna är genomgående goda. Rorschach ser till och med ut som seriens Rorschach när han tar av sig sin mask, vilket inte kan vara lätt för en skådespelare att lyckas med. Dr Manhattans röst är ett mästerverk. Denna gudalika varelse låter frånkopplad, på distans, samtidigt som man hela tiden kan ana en sorg, en tragedi. Han var människa en gång i tiden och han vet att han har förlorat något även om han inte vet vad.

[-]Watchmen är en film som bör ses om man har det allra minsta intresse för superhjältefilmer eller minsta uppskattning av serieförlagan. Själv tänker jag se den flera gånger, bara för att plocka upp fler av de små referenserna och lägga dem på minnet. Jag ger den en fyra nu men misstänker att den kommer att klättra upp till en femma när jag sett den en gång till eller två.