Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionZodiac



Trots att den är något svårföljd är David Finchers ”Zodiac” en thriller man gärna ser från början till slut. Den följer flera olika spår i polisutredningen runt de olösta Zodiac-morden under 60- och 70-talet i USA och skildrar även tre av morden. [*]

Jake Gyllenhaal spelar serietecknaren Robert Graysmith som jobbar på tidningsförlaget dit det första av Zodiac-mördarens kodade brev sänds. Robert blir genast nyfiken och börjar själv utreda fallet, men det hela spinner ur kontroll när han blir så uppslukad av att utredningen att han sätter sin egen familj i fara, och filmen porträtterar hans besatthet på ett väldigt trovärdigt – men kanske lite väl gulligt – sätt.

I filmen finner man en del likheter med David Finchers tidigare film ”Se7en”, som även den handlar om jakten på en seriemördare. I ”Zodiac” läggs mest fokus på breven och de kodade meddelandena som mördaren bland annat skickar ut till media. Texter zoomas ständigt in i filmen, något som vi även känner igen från ”Se7en”. Dock skiljer sig stilen i ”Zodiac”, men så är det ju en sann historia också.

I filmen ges inget stort intryck av 60- och 70-talets hippie-anda, utan handlingen kunde rent omgivningsmässigt ha ägt rum idag, då all fokus läggs på att ge ett så fullständigt återberättande av alla utredningens hastiga tvister. Detta är dock något av filmens fall, filmen är mer än två och en halv timme lång, och ett par timmar in i filmen är det svårt att hänga med i svängarna. Detta gör att man lätt tappar koncentrationen vilket leder till att filmen, trots att den aldrig riktigt kör fast, kan kännas lång och utdragen på sina ställen.

Inte heller musiken känns särskilt central i filmen, den finns där i bakgrunden men man tänker aldrig direkt på den. Detta beror kanske inte bara på att mest fokus har lagts på handlingens budskap, utan även att skådespelarna presterar mycket klockrent genom hela filmen. Rent manuskript-mässigt behöver ju dock inte filmskaparna oroa sig särskilt mycket över att skapa trovärdiga repliker då filmen är baserad på den bok som den verkliga Robert Graysmith skrev om händelserna, Därför bör ju de flesta repliker vara direkt hämtade ifrån verkligheten.

Filmen är spännande hela vägen igenom, och tempot varierar väldigt behagligt i rätt tillfällen. Detta gör att trots att man som sagt kanske inte alltid hänger med aldrig slutar vara nyfiken på var filmen ska ta vägen härnäst. Den svårföljda polisutredningen kompenseras av väldigt lättföljda karaktärsskildringar, de flesta karaktärer har bara en enda personlighet genom hela filmen vilket är ganska avslappnande utan att det behöver ge intryck av att filmen är väldigt platt och inte går in på djupet.

Direkt känns filmen som något av ett anti-klimax då de verkliga morden saknar lösning, men indirekt lägger filmen på ett snyggt sätt fram en möjlig teori om vem som är mördaren. Denna teori blir som mest tydlig under de avslutande orden alla verklighetsbaserade filmer har efter filmens slut för att knyta ihop säcken, ett medel som nästan aldrig förekommer i filmer annars eftersom de på ett enklare sätt kan göra detta med hjälp av att forma handlingen på så vis.

Man kan faktiskt behöva se filmen ett par gånger om man vill hänga med i alla svängar under utredningen, men ”Zodiac” är helt klart värd att se mer än en gång med tanke på hur bra den är.