Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionThe Wolfman



Trailern till filmen kom ut nästan ett halvår innan den började visas på på biograferna. Den väckte mitt intresse direkt för att sedan glömmas bort helt tills jag av en slump fick se ett klipp av den på nätet och kom ihåg den. Filmen såg bra ut, det var helt klart en film som var värd att se på bio. Oscarsvinnande huvudrollsinnehavare i en skräckfylld action – vad mer kan man begära av en film i den här genren. Filmen var precis det jag suktade efter för tillfället och biljetter till premiären köptes.[*]

The Wolfman är en remake av en film med samma namn. De största skillnaderna i dem är att originalfilmen tar plats i Wales under 1940 talet medan regissören Joe Johnston (Jumanji, Jurrasic Park 3) och manusförfattarna Andrew Kevin Walker samt David Self (Se7en, Sleepy Hollow, The Haunting) har flyttat filmen till en liten by under senare halvan av 1800 talet en bit från London istället. Jag tycker det är helt rätt, stämningen blir mer mystisk och spännande då. Byn råkar i vilket fall ut för några mystiska dödsfall, bland annat så blir vår huvudrollsinnehavare Lawrens Talbots (Benicio Del Toro – Sin City, Traffic, Snatch) bror ett av offren. Det leder till att han återvänder till byn som han växte upp i för att få någon sorts klarhet i vad som hänt. Väl på plats så listar vår ”hjälte” ganska snabbt ut att det inte är något rovdjur som härjar i landsbygden, det måste vara någonting annat, men vad…

Skådespelarna gör jobbet men övertygar inte. Bäst är Antony Hopkins (När Lammen Tystnar, Hanibal, Fracture) som gör en bra roll om man inte sett honom tidigare. Men vi som har det ser att han går på gamla vana. Hugo Weaving (Sagan Om Ringen, Matrix) spelar Abberline som är polis och utredare av de mystiska dödsfallen. Han är den intressantaste figuren av den anledningen att han inte är en fiktion. Abberline hette nämligen en av personerna som utredde seriemördaren ”Jack The Ripper” framtåg i London som tog plats under samma tidpunkt. Detta framkommer också under filmen som hastigast, men hans roll blir ytlig och får inte alls den plats som behövs.

Man kan inte göra en blodig varulvsfilm utan att ha några skrämmande moment i den. Tyvärr så lyser dessa med sin frånvaro och Joes försök att hålla tittaren vaken genom att i vissa scener kasta in några överasknings-tittut/peakaboo-händelser fungerar inte. Dessa höll vissa i biosalongen nöjd men själv satt jag mest och blev irriterad eftersom man kunde förutspå alla gånger det skulle hända. Mest skrämmande i hela filmen var när Gollum dök upp helt oväntat för någon sekund innan man såg att det bara var en ”look-alike” figur och då vet vi som har sett Sagan Om Ringen Filmerna att Gollum inte är direkt skrämmande heller.

Finns det ingenting bra med filmen? Jodå, miljön, scenografin och ljussättningen är bra, specialeffekterna är stundtals bra också som till exempel vid förvandlingsscenerna, men samtidigt riktigt dåliga scenen efter. När väl förvandlingen var över så ser han mer ut som en nallebjörn med underbett som påminner mig om Micael J. Fox varulvsfigur i Teenwolf än en skräckinjagande best. Visst, det är sminkat och kanske inte ska hamna under kategorin specialeffekter, men ändå så tycker jag de går lite hand i hand. Man vill inte se en snygg Bumble Bee förvandlas till ett schyst vrålåk för att i scenen efter se att det är en liten plast leksaksbil som rullar fram längst vägen.

Nä detta var inte bra men klarar sig från lägsta betyg tack vare några ljuspunkter i filmen, vilken ger den visst underhållningsvärde men där stannar det tyvärr. Jag är mer intresserad att se originalet The Wolfman från 1941 än att se den här en gång till.