Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionCannibal



2002 skakades världen av Armin Meiwes groteska mord på sin nyfunna älskare Bernd Jürgen Brandes. Detta morbida mord ägde rum i den lilla staden Rothenbrug i Tyskland, som stått som inspiration för miljöerna i många av Disneys filmer. Det kom en uppsjö av olika TV-dokumentärer och diskussioner i olika forum på Internet, men ingen verkade riktigt veta vad som verkligen hade hänt.

Filmen ”Cannibal” fick nästan en mytomspunnen atmosfär runt sig innan den ens hade kommit ut på marknaden. I och med att den sades vara så gott som en perfekt rekonstruktion av vad som verkligen hände. Vilket stämmer ganska bra när man ser tillbaks på vad man nu har gått ut med i media krig mordet.

När jag fick veta att det för mig var en helt okänd regissör och producent vid namn Maria Dora blev jag lite tveksam. Men när jag läste att han hade gjort den tillsammans med den då seriemördarbesatta Ulli Lommel så var jag mycket skeptisk (Ulli Lommel är nämligen en av de få regissörer som jag aldrig har lyckats uppskattat något verk av, vilket är mycket illa om man ser på hur många filmer har producerat).

Men [-]jag blev väldigt glatt överraskad när jag väl såg denna film. Det är en film som är fylld till bräden av alla sorters av orgier av sinnessjukt äckel. Det är en brutal blandning av extremt våld, grafisk så väl som mentalt, dekadens av en ny grad när det kommer till sådana här filmer som rekonstruerar brott och upp på det hela en hel del homosexuell erotik. [*]

Allt detta fick till och med en gorehound som jag att höja på ögonbrynen mer än bara en gång inför det här mästerverket. Ingen film jag sett tidigare har lyckats att rekonstruera ett brott lika modigt, men att samtidigt låta de karaktärer som har återskapas få ha kvar sin respekt.

Filmen återspeglar som sagt de händelserna som skedde i och kring Armin Meiwess hus på ett konstnärligt sätt som näst in till formas som en vacker och magisk saga för vuxna, en saga i en sagovärld där allas innersta och hemligaste önskningar blir verklighet, hur annorlunda eller extrema de än är.

Hela filmen har egentligen bara två riktiga karaktärer, men den klarar att gå runt på det utan några som helst problem. Även den simpla filmutrustningen man har använt stör inte en enda gång, vilket är mycket ovanligt i sådana här filmer enligt mina erfarenheter.

Enbart specialeffekterna är så häpnadsväckande bra gjorda att man ibland nästa får för sig att det är ett klipp ifrån de autentiska filmer som Armin spelade in för att kunna bevisa för polisen senare att Bernd var helt frivilligt medverkande i mordet och skändningen av han kropp. Så är man en sådan person som tycker om bra, riktigt bra, gore så kommer man troligen att älska den här filmen.

Men filmen är mer än bara en orgie i äckel. Tack vare att tittaren får följa med Armin på jakt efter den man som han kallar för ”sitt kött”, så får man en medkänsla för båda personerna som filmen kretsar runt. För filmen följer även Bernds kamp för att hitta den riktiga kärleken som bokstavligen kan och är villig att sluka hela hans kropp. Men dessförinnan så öppnar filmen med en tillbakablick så man får ta del av den ångest Armin har, ensam i sitt mörka, stora och tysta hem, men som i slutet försvinner och leder in honom i ljuset tack vara deras extraordinära mötte.

Deras förberedelser inför det som ska ske binder tittaren och karaktärerna ännu närmare varandra. Till och med förberedelserna inför den gemensamma rituella slakten har man lyckats filma på ett viss så att den känns romantiskt vacker, fast man ändå känner ett äckel inför det man ser hela tiden.

Jag kan inte riktigt begripa vilken målgruppen man kan tänkts ha spelat in den här filmen för, men den fungerar helt klart för mig i alla fall. Det är en film jag vill rekommendera alla som är fascinerade av lite mera modernare brottshistoria som återspeglas på vita duken.

Det är en näst intill en perfekt kompott av alla de element som krävs för att göra en sådan här film. Den får en mycket stark fyra av mig, den borde få en femma men jag sänker betyget på grund av att slutet inte riktigt är helt korrekt återspeglat efter vad jag läst när jag har fördjupat mig i fallet.