Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionDraktränaren



Draktränaren berättar historien om en ung grabb som växer upp i en fornnordisk by. Byn blir ideligen attackerad av drakar som ställer till besvär. Den unge grabben är tanig och inte så bra på det här med drakjagande vilket de flesta män i byn ägnar sig åt, hans far är besviken. Han bestämmer sig för att göra något åt detta...

Storyn i Draktränaren är inte särskilt banal, men det är å andra sidan väldigt vanlig: Den svaga sonen måste visa sin far att han minsann klarar av någonting och ja, ni kan räkna ut resten. Jämför man med Pixars tidigare filmer och särskilt Upp känns det faktiskt rätt banalt. Tekniskt sett är dock Draktränaren fulländad. 3D:n känns extremt genomarbetad och välgjord. Trots det slår det mig återigen att det känns som hela grejen med den här 3D-trenden är att hypa upp filmer som i sig själva kanske inte vore så mycket att hänga i julgranen (undantag finns givetvis). Man kan likna det vid smell-o-vision som lanserades på 50-talet. Man fick ett kort som man skulle skrapa på vid olika tillfällen i filmen, för att en viss doft skulle uppstå. Visst, jämförelsen haltar. Särskilt eftersom smell-o-vision glömdes bort efter filmen Polyester. 3D-filmer har ju ökat försäljningen av biljetter i USA något helt enormt, vilket i stor utsträckning bidrog till att 2009 blev Hollywoods mest inkomstbringande år genom tiderna. Å andra sidan levde faktiskt smell-o-vision kvar i drygt 30 år innan det skrotades helt och hållet, dock ett väldigt tyst och obetydligt liv.

Ur ett feministiskt perspektiv undrar man lite var tjejerna är i Draktränaren. Jag kan räkna till två stycken kvinnliga karaktärer, visserligen är båda två rätt starka karaktärer, men den ena är syster till en manlig karaktär och därmed är hennes roll fastställd. Den andra karaktären spelar kärleksintresset för huvudpersonen (återigen rätt banalt) och får sin existens bekräftad på det sättet. Huvudpersonens mor syns aldrig till och om hon hade gjort det hade det visat sig rätt tydligt att anledningen till att fadern är missnöjd med grabben är just för att hans mamma haft för stort inflytande. Även om det sistnämnda inte explicit förklaras i filmen är det den ton man får känslan av och år 2010 känns inte det helt okej.