Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionBananas!*



Bananas!* är inte en remake av Woody Allens ”tidiga, roliga” film med samma namn från 1971 utan en dokumentär om hur bananstormakten Dole använt bekämpningsmedel som ska ha skadat deras anställda i Nicaragua. Filmen, regisserad av Fredrik ”Blådårar” Gertten, tar upp dessa arbetares kamp i rättssalen där de representeras av advokaten Juan Dominguez.

Filmen i sig är inte något märkvärdigt, en ordinär dokumentär som följer alla konventioner med vissa poänger i sitt resonemang. Mediacirkusen runtomkring filmen, som sattes igång när Dole valde att stämma filmen och dess upphovsmakare, har varit desto roligare att följa.

Om man får vara cynisk så skulle man kunna säga att uppståndelsen kring stämningen lett till publicitet som medfört att filmen, istället för att visas någon vecka på konstbiograferna, upphöjts till ett event av nationell angelägenhet med grandios premiärvecka och visning i riksdagen.

Att stämningen skulle fört något gott med sig nekas dock av filmens regissör som under en Q & A menade att så inte var fallet.

Jag tror inte att det är hela sanningen, visst stämmer det säkert att det är riktigt läskigt att bli stämd av ett så stort, och ekonomiskt starkt, bolag som Dole med allt vad det kan betyda för den personliga ekonomin och chansen att få göra film i framtiden men faktum är att Bananas!* inte är en tillräckligt bra dokumentär för att, utan publiciteten, nå bortom den skara av filmintresserade som vanligtvis ser liknande filmer.

Om stoppandet av filmen hade lyckats hade det varit en helt annan sak, då hade stämningen bara medfört negativa konsekvenser.

Att Dole försökt censurera filmen är en skymf mot yttrandefriheten och bör uppmärksammas. Filmens största fördel är just att den blivit stämd, något som i slutändan kan hjälpa till att, kanske i samspel med Bananas!* och liknande filmer, blottlägga storbolagens tveksamma praxis i styrandet av den globala matpolitiken.

Filmens huvudprotagonister är arbetarna och advokaten Dominguez. Att arbetarna förtjänar all sympati är det inget snack om, låga löner samtidigt som de blir förgiftade med giftnivåer som aldrig skulle tillåtas i västvärlden, men fallet Dominguez är en annan femma.

[-]Man kan ana vissa tveksamheter, även om han själv och filmen gör sitt bästa för att visa hans goda sidor, i både hans person och arbetspraxis. Detta kombinerat med filmens totala avsaknad av försök till balans i argumentationen gör att retoriken ibland blir ihålig, om än inte utan relevans.

Sammanfattningsvis så är filmen vare sig ett mästerverk eller ett plattfall utan snarare en sådan där dokumentär som skulle fått några ord på måndagens tv-sidor, inför premiären på SVT, för att sedan snabbt glömmas bort igen om det inte varit för kontexten. Men kontexten är viktig och diskussionen som startas som resultat av filmen och denna kontext så pass intressant att filmen är värd sin publik.

Denna recension publicerades först i tidningen Geeloo (geeloo.se/film)