Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionSurrogates



Människor har slutat att ge sig ut i verkligheten och sitter istället hemma och styr sina surrogatrobotar. Brottslighet är så gott som raderad. Utbrytningar av människor som vill uppleva livet i första hand bor i frizoner. Men så bang, ett mord på sonen till uppfinnaren av surrogatrobotarna, och hela denna skeva framtid sätts i gungning.

Detta är premisserna för Bruce Willis nya film Surrogates. Blade Runner, Total Recall och Strange Days är bara tre referenser man kan nämna, för detta är inget nytt under solen. Surrogates tillhör en genre man skulle kunna kalla spektakelfilmer med filosofiska ambitioner. Skiljelinjen mellan bra och dåligt i denna genre är hur bra man får sin blandning att fungera, och Surrogates hamnar här på plussidan.

[-]Man lyckas i filmen blanda precis lagom delar av sina föregångare för att man ska intressera sig för filosofin och vilja följa actionsekvenserna. Man lyckas balansera filosof och action så att ingen av elementen tar övertag och kväver den andra. Mytologin är tillräckligt lockande för att vara intressant samtidigt som den är tillräckligt enkel för att inte villa bort sig i sig själv och bli intetsägande.

För visst är filmens filosofiska ämne aktuellt. En betydande del av världens befolkning spenderar idag stora delar av sitt liv i virtuella världar som World of Warcraft eller Second life där man kan vara vilken man vill eller ”förbättrade” versioner av sig själv. För er som är intresserade av ämnet finns det en rätt trevlig liten dokumentär som heter Second Skin som försöker visa både de positiva och negativa sidorna med att bli beroende av virtuella världar.

Actionscenerna är inte särskilt innovativa eller spektakulära, speciellt inte i jämförelse med andra blockbusters från senaste tiden som till exempel Star Trek eller G.I. Joe men de fungerar i kontexten. Filmen kommer nog att ha lite svårt att hitta sin publik då varken explosionsdyrkarna eller dramafantasterna blir helt tillfredsställda.

Så mycket om robottekniken som ligger bakom skapandet av de verklighetstrogna avatarerna får vi inte veta men det är hellre inte nödvändigt för en film som denna där underhållningen är prioritet nummer ett. För er som vill veta mer om hur långt robottekniken verkligen har kommit i kopierandet av mänskliga drag och rörelsemönster så kan jag rekommendera en annan fin liten dokumentär vid namn Mechanical Love som det faktiskt bildrefereras direkt till i Surrogates titelsekvens.

Filmens största misstag är hur de valt att porträttera de separatistiska ”leva livet själv”-människornas ledare. Varför måste så många ledare i framtiden var Bob Marley-kopior med rastahår och pseudoreligion (för annat exempel se Strange days), det blir så clownaktigt.

Filmens avslutning är också tillfredställande med några starka bilder och känslan av avslut, ovanligt i storfilmer i dessa dagar då alla hetsar efter nästa stora franchise. Vill ni se en film som kan spänna både de filosofiska och de spektakulära musklerna är detta filmen att välja, är ni ute efter bara action eller bara seriöst drama så välj något annat.

Denna recension publicerades först i tidningen Geeloo (geeloo.se/film)