RecensionThe Last Airbender
The Last Airbender är en film regisserad av M Night Shyamalan, som mest är känd för Sjätte Sinnet (1999) och The Signs (2002). Filmen är baserad på den amerikanska tecknade tv-serien Avatar: The Last Airbender, som är otroligt populär framförallt hos barn i flera delar av världen. Jag vill börja med att jag inte har sett tv-serien, så min text är en recension av filmen i sig. Såg även filmen i 3D.
The Last Airbender handlar om en fantasyvärld där det finns fyra nationer som har olika elementariska krafter. Dessa är luft, vatten, jord och eld. I början av filmen får vi informerat att för cirka hundra år sedan så startade eldnationen ett mäktigt krig mot de andra nationerna. Samtidigt så försvann den så kallade Avataren, en person som till skillnad från de andra kan utnyttja alla fyra element och som enligt sägnen skapar ordning i världen.
Hundra år senare stöter flickan Katara och hennes bror Sokka (spelad av Jackson Rathbone, känd från Twilight-serien), som bor i det södra vattenlandet, på en pojke nedfryst i vattnet. Pojken heter Aang och visar sig vara den siste av luftbändarna som är kvar i världen, och tros därmed vara den nye Avataren. Eldnationen är fast beslutna att det inte ska finnas någon Avatar, så filmens premiss är att Aang, Katara och Sokka försöker fly från de onda, och deras slutgiltiga mål är att skapa fred. Samtidigt finns det en inre konflikt hos eldnationen, då kejsarens son och en annan tävlar om vem som kan få tag i Avataren, och därmed ärva tronen.
[-]Låter det spännande? Det tyckte inte jag att det var. Konceptet må ha några originella idéer som kanske funkar som tv-serie för 11-åringar, men vi har sätt det berättelsen skildras många förr i populärkulturen. Filmens största problem är tyvärr att handlingen inte berättas på ett bra sätt, med en onödig berättarröst (Katara) som förklarar alldeles för mycket och saker går framförallt i första halvan av filmen för fort.[*] Karaktärer introduceras kort och vi hinner knappt lära känna dem, så vi känner inte med dem förrän i slutet av filmen, om ens det. Handlingen blir lite mer spännande med hjälp av den inre konflikten hos eldnationen, eftersom kejsarens son, Zuko, är den mest utvecklade karaktären i filmen. Utan tävlingen så hade filmen stått sig ännu lägre, dock räddar det inte filmen som helhet. Det är mycket som motiveras allt för mycket medan andra saker förklaras lite för kort för att vi ska bli riktigt intresserade av berättelsen.
Skådespelet är heller inte på topp, framförallt inte på huvudpersonerna som är tråkiga barnskådespelare. Nicola Peltz som spelar vattenbändaren Katara lyckas på något orimligt vis ha ett och samma ansiktsutryck och stämning på rösten genom hela filmen. Noah Ringer som spelar Avataren Noah Ringer lyckas ganska bra med sin roll i jämförelse med de andra, och även Dev Patel som spelar Zuko lyckas som sagt skildra sin karaktär hyfsat bra. De äldre skådespelarna är heller inte några toppaktörer.
Visuellt sätt är filmen faktiskt snygg, med spektakulära specialeffekter(framförallt vatteneffekterna, som man får se mycket av), häftiga och spännande strider och snygg och unik stil. 3D-effekterna är inte nödvändiga, då de knappt märks, förutom ett skarpare djup som de flesta filmer på 3D-bio, men det är inga otroliga effekter som får mig att falla av biostolen precis.
Trots den dåliga kritik och det låga betyget så var det inte outhärdligt att se filmen. Handlingen är som sagt inte den mest originella och bäst berättade, men jag sitter aldrig och gäspar under filmens gång. Avvägningen av dialogscener och stridscener får mig att fortsätta titta på filmen. Den går absolut att se om man är sugen på en hjärndöd och häftig fantasyfilm. Men för den som söker efter en djupare filmupplevelse, så letar den inte rätt här. Filmen är riktad för barn och tidiga ungdomar och jag tror verkligen att jag hade älskat den om jag var 10 år yngre. Tror också att ett ungt fan av tv-serien kan uppskatta The Last Airbender riktigt mycket. Egentligen är det en riktig skräpfilm, men den går helt klart att se en slapp ledig eftermiddag då du inte är ute efter att stimulera tänkandet.
