Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionMarmaduke



Jag hoppas innerligt att det inte var någon på denna jord som förväntade sig ett mästerverk med Marmaduke; filmens reklamer och allmän marknadsföring var horribel och hur någon kunde tycka att detta var en bra idé behöver en rejäl omsyn på livet. Marmaduke bevisar redan efter någon minut att detta är en av de mest IQ-befriade filmerna som någonsin har gjorts.[*]

Visst har det hänt att talande djur har fungerat på film, personligen tänker jag på Den Otroliga Vandringen och kommersiellt gjorde väl Beverly Hills Chihuahua succé, även om den inte borde ha gjort det. Filmens grundprincip skjuts till och med ner av den mänskliga huvudkaraktären i slutet av filmen när de pratar om en reklamfilm för hundmat.
- Tänk om hundarna kunde prata?
- Nej, jag köper inte det.
Sen frågas det om de kan dansa istället och som en blixt från Jersey Shores heliga idiotialter kommer en dansscen från helvetes djup och får en att titta suspekt på hundar efter filmen, för man vill verkligen inte se en hund dansa en enda gång till.

Marmaduke ska tydligen vara baserad på en klassisk serie i samma stil som Gustaf, inget jag har läst men visst har man hört talats om det. Jag begär inte direkt att de ska respektera materialet utan snarare visa nåd och bara lagt ner filmen så snabbt de fick manuset i handen.

För att kanske försöka få er att förstå hur pass dålig filmen är så räcker det nog med att bara försöka förklara filmens story. Marmaduke och hans ägares familj bor i Kansas, ägaren får ett riktigt bra jobberbjudande för ett hundmatsföretag ute i Orange County där möter alla medlemmar i familjen motstånd på olika sätt och vis bara för att möta en extremt tam dödsriskerande situation som på något mirakulöst sätt löser alla problem familjen har. Varenda scen i Marmaduke är dessutom en kopia av vilken annan coming of age/high school-historia du vet. Om du är så pass ung att du knappt kan stå så har du säkert redan sett denna filmen!

Har du försökt se Marmaduke för dess humor så har du en enorm otur, inte nog med att du har så stor otur som leder till att dina föräldrar tappade dig på golvet när du var liten vilket ledde till att du är dum nog i huvudet för att tycka att Marmaduke är sannolikt rolig, du har också otur i att till och med filmer som 21 Gram, Seven Pounds, Festen, The Fountain och Elefantmannen är roligare än Marmaduke. De replikerar grupper från skolor till hundar! Bimbohundar, sporthundar och inte minst knarkhundar, jag är helst seriöst, hundar som sitter längst ut vid träden som käkar svamp.

Jag ska vara helt ärlig, jag har inte den blekaste om vem denna filmen är till. Jag förstår att de kanske siktade mot de yngsta som skulle skratta om jag sa oogli-boogli-googli till dem men när de slänger in nått enstaka skämt om knark så blir jag lite konfunderad och det är alldeles för barnsligt för människor som kan läsa då man än en gång ALDRIG vill se en hund dansa. Jag kom bara fram till att det är för idioter, vilket det finns gott om, tyvärr.

Men det sorgligaste är ju att de fick med personer med talang i filmen, en av mina personliga favoriter Lee Pace som är med i sockersöta serien Pushing Daisies och den fantasiska filmen The Fall spelar huvudrollen och lyckas faktiskt rädda filmen i vissa scener, han får sällskap av Judy Greer från bland annat Arrested Development och William H. Macy, som en gång i tiden var med i riktigt bra filmer. Röstskådespelarna behöver vi inte ens gå in på då de säkert spelade in sina delar under en dag eller två.

Om ni ska se en familjevänlig film så låt det vara Toy Story 3, gode gud, tvinga inte ditt barn att se Marmaduke.