Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionPiranha 3D



Avatar, House of Wax, Slå nollan till polisen, Fredagen den 13:e – del 3, Hajen 4...listan kan göras lång som en stång, men ett faktum är spikat: 3-D film är återigen på tapeten i våra biorepertoarer.

Människoätande pirayor har vi sett på vita duken tidigare. 1978 kunde biopubliken avnjuta den första orgien i blod, nakna bröst, kåta ungdomar och små men väldigt hungriga fiskar. Publiken älskade det och filmskaparna insåg möjligheten att tjäna mera deg. Tre år senare kom uppföljaren av James Cameron och blodbadet från 78 upprepades och åskådarna dreglade av upphetsning. Nu 30 år senare får vi ännu en gång ta del av detta framgångsrika recept, men med EN avgörande skillnad som ni läsare nog redan insett vad det är.

3D:n tar filmen till en högre nivå som serverar snyggt gjorda filmsekvenser och fin animation. Speciellt undervattenscenerna fångar min totala uppmärksamhet och jag förundras över bildernas häftiga estetik.

[-]Piranha – 3D bjuder på ungefär samma recept som de två föregångarna men bara det att det har tredubblats. Det är mera blod, brudar, pattar, slem, alkohol etcetera. Jag skulle gissa att det tog cirka en dag för Pete Goldfinger och Josh Stolberg att skriva filmens manus som för det mesta består av pinsamma och pubertala one-liners som varvat med det så kallade skådespeleriet lämnar en del att önska. Trots det tycker jag att det är ganska kul att man har lyckats locka till sig namn som Richard Dreyfuss och Christopher Lloyd. Dock är båda med väldigt lite och gör inte mycket väsen av sig, men ändå.

Filmens protagonist Jake (Steven R.McQueen) (för övrigt barnbarn till Steve McQueen) trotsar sin mammas (Elisabeth Sue) påbud om att passa sina småsyskon och ger sig ut på en båttur med festprissen Derrick (Jerry O’Connell) plus ett gäng lättklädda damer. Sedan att de bara råkar få ett par vildsinta förhistoriska pirayor på halsen är inte svårt att förutse.

Trots filmens enkelhet har den som sagt en del att bjuda på. Det sparas inte på krutet och mixat med 3-D formatet skapas det en ganska härlig cocktail av kompromisslös människoslakt. Som tittare rycks jag med och vill trots filmens uppenbara dumhet titta klart.

Att nästan varenda bildruta innehåller ett par nakna bröst är ett filmiskt trick som knappast är nytt. Redan på 80-talet kunde vi se Jason Voorhees slakta storbystade tonårsbrudar vid Camp Crystal Lake på fredagen den 13:e. Jag vet inte varför just detta attribut har blivit så synonymt med genren ”skräck” men det fungerar onekligen. Jag som åskådare sitter nästan och ber att just DEN skönheten inte ska bli uppäten.

Kontentan av Piranha 3D är att den fungerar som lättsam tids förströelse. Att intrigen är korkad och skådespeleriet undermåligt gör inte så mycket, det är inte det som är det viktigaste här. Majoriteten av presumtiva åskådare kommer att knalla iväg till bion för att uppleva hungriga pirayor, nakna bröst, kåta ungdomar och en helsikes massa blod. Och varför skulle de låta bli? Det är ju så sanslöst underhållande!