RecensionEn dag
Emma och Dexter tillbringar en natt med varandra efter deras avslutade examensarbete på universitetet. Dom hyser känslor för varandra, men efter nattens äventyr så skiljs de åt för att ge sig ut i livet på egen hand. Livet blir dock inte som de tänkt sig, och flera år senare så korsas deras vägar återigen samman.
Den här typen av film är lätt att döma ut i förväg då grundkonceptet är ett väl inarbetat tema. Det som skiljer nämnda film från många andra i genren är att förlagan bygger på en välskriven roman av David Nicholls, som även skrivit manus till filmen.
[-]Detta alster är inte på något sätt revolutionerande, men visst finns det vissa smarta poänger och iakttagelser när det gäller könsroller, vänskap och relationer, men det blir alldeles för förutsägbart och slentrianmässigt där allt känns mer som amerikansk massproduktion, istället för ett genuint brittiskt drama
Men det finns ljusglimtar där regissören stundtals lyckas hålla klichéerna på avstånd, för att sedan lika ofta kliva rakt ner i dem, vilket gör att story stundtals tappar sin engagerande berättarnerv. Visst känner man för Emma som på klassiskt manér framstår som den otursföljda, nördiga och kämpande arbetarkvinnan som givetvis är utrustad med glasögon och risigt hår, allt för att vi ska förstå hur misslyckad hon är. Och visst känner man för Dexters cancersjuka moder som spelas utav en alldeles förträfflig Patricia Clarkson.
Men det blir först i filmens andra hälft som den engagerande nerven kommer fram om än lite väl drastiskt då man plötsligt slänger in en dramatisk tvist för att ge romantiknördarna de slut som de oftast kräver.
Jag kan dock inte lägga skulden på skådespelarna angående filmens inkonsekventa berättarstil. Anna Hathaway visar en seriositet gentemot sin karaktär då hon klarar den engelska accenten galant, och hon har en naturlig känsla för genren även om man sett henne i ett otal liknande roller. Även Jim Sturgess levererar en övertygande Dexter, men bör kanske bredda sin repertoar i framtiden om han vill undvika den romantiska stämpeln på sin hjässa.
Överlag så blir One Day ett splittrat romantiskt drama där berättelsen stundtals engagerar, för att sedan övergå till en känsla av att inte bry sig om karaktärernas existens. Tack och lov levererar skådespelarna vad som krävs för att hålla tråden vid liv, och det uppbackat med ett inte helt oävet filmfoto gör ändå nämnda film till något acceptabelt och underhållande. Men jag hade förväntat mig mer då bokens författare stått för manus men långt ifrån lyckas presentera bokens genialitet, och det är med nöd och näppe som nämnda film lyckas kravla sig upp till en mycket svag trea.
