Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionAlice i Underlandet



Alice Kingsley har nu hunnit bli 19 år och är en ung kvinna. Filmen tar sin början då hon anländer till något som utan hennes vetskap är hennes egen förlovningsfest. I det gamla viktorianska samhälle hon lever i är det mannen som försörjer kvinnan och man gifter sig rikt för att slippa att vara självständig. Alice är inte bekväm med ett sådant liv. I precis den stund då hon ska besluta sig om huruvida hon ska fullborda förlovningen så får hon syn på en vit kanin som hon inte sett på många år. Hon följer kaninen och trillar åter igen ner i en kaninhåla. Hon hamnar i återigen i det Underliga fantasifulla Underlandet som hon inte har något minne av att hon besökt tidigare. Hon får återigen bekanta sig med bla den galne hattmakaren, Marsharen, den röda drottningen, Cheshire Cat och många andra galna karaktärer.

Jag hade så höga förväntningar på denna nya Tim Burton film att inget skulle kunna krossa dem. Det enda negativa man kan säga är att han kunde ha gjort den lite mörkare och gjort karaktärerna lite mer skräckbetonade på klassiskt Burton manér. Han kunde slopat 3D grejen för de effekterna var inte tillräckligt genomarbetade. Kändes lite som jaha \"Avatar\" visar hur film ska göras nu för tiden. Jag provar det. Sedan lade Burton på 3D effekter i efterhand efter att ha spelat in en film som från början var tänkt att inte vara gjord i 3D.

Det som är bra är att den är gjord som en uppföljare. Alice är äldre och har faktiskt en relation till de underligga karaktärer hon stöter på under sitt besök i Underlandet. Historien handlar om en ung kvinna som behöver hitta sig själv och bli mer självtänkande i mansdominerat, kvinnoförtryckt, viktorianskt samhälle.

Tyvärr blir slutet lite väl Narnia likt. Men ändå gillar jag symboliken att hon ska döda ett monster för att upptäcka att ingenting är omöjligt bara man tror på sig själv. Det är ingen lätt historia Burton valt att berätta. För boken lämnar mycket till fantasin. Jag har läst båda böckerna. Bok 2 \"Alice i Spegellandet\" som filmen baseras på mest är väldigt skum. Den utspelar sig på ett schackbräde där alla nya händelser beror på pjäserna i ett schackspel som Alice och de andra karaktärerna är involverade i.

Första boken är utformad som ett kortspel istället. Det blir då slutligen ett axplock från båda böckerna. Röda och Vita Drottningen är från varsin bok och här konkurrerar de båda om tronen. Deras två personligheter ger verkligen karaktär åt filmen och dess miljöer. Röda Drottningens slott är en stor trådgård med rosenbuskar och krocketspel vaktad av olika kort från en klassisk kortlek. Medan Vita Drottningens trädgård är prydd med rosa blommor och vita schackpjäser. Där är allt ljuvligt, kärleksfullt och fint medan den Röda drottningens slott är en vacker plats, där det under ytan finns en rädsla för att bli av med huvudet om man lyckas provocera drottningen.

De två drottningarna porträtteras väldigt träffsäkert av Helena Bonham Carter och Anne Hathaway. Crispin Glover gör också en bra gestaltning av Knave of Heart, den man som Röda Drottningen tror att hon har en framtid till. Johnny Depp är förstås rolig som Hattmakaren också. Galen som vanligt. Men ibland går det lite väl mycket på rutin. Man blir inte riktigt överraskad. Men vet man hur utformandet av karaktären gick till så förstår man djupet i den. Det ligger nämligen till så att Depp studerat bakgrundshistoriken och vet att hattmakare från den tiden använde ett lim som var så starkt att många blev galna av andas in det under hattillverkandet. Så detta väver han in i karaktären. Vilket skapar en hattmakare som ibland är så klar i huvudet som han kan vara, men ibland bara svävar bort i galenskap och säger osammanhängande meningar och uttalar gåtor som det inte finns några svar på. Men då han är sansad så funkar han som en slags fadersgestalt för Alice då hon befinner sig i Underlandet.

Summan av allt jag skrivit är den att filmen är mycket sevärd. Den kunde förstås ha varit mörkare, men funkar bra ändå. Tim Burton tar historien till en bättre nivå än både böckerna och de tidigare versioner som gjorts. Kan starkt rekommendera filmen som inte är en remake utan en helt egen variant av historien.