RecensionGremlins
Regissören Joe Dante slog igenom på allvar med Gremlins från 1984. Det är en heltokig hyllning till gamla matinéer som Dante var, och fortfarande är, så besatt av.
Filmen utspelas kring jul i den lilla staden Kingston Falls. Det är en ganska fridfull och händelselös stad. Men inte så länge till. Billy (Zach Galligan) står i fokus. Hans pappa (Hoyt Axton) köper en konstig varelse i ett chinatown. Det han köper som julklapp till sonen är en mogwai, ett slags djur. Pappan döper den dock till Gizmo! Gizmo är mycket söt, men det finns tre regler som måste följas; utsätt honom aldrig för vatten, det gör att han multiplicerar sig själv. Solljus är också förbjudet, eftersom det dödar. Men det viktigaste är att aldrig, och det; ALDRIG, mata honom efter midnatt. Då blir han nämligen en fruktad Gremlin!!!
Det dröjer dock inte så länge tills vatten hamnar på Gizmo!
Han multiplicerar sig, och nya Mogwais uppstår. Dessa matas efter midnatt, och efteråt blir de till slemmiga skal. Dessa skal kläcks och ut kommer: Gremlins!!! De skapar förödelse i den lilla staden, med väldigt våldsamma konsekvenser. Men de ursinniga små gremlinsarna får också sitt straff; de klassiska äckelscenerna i mixern och mikrovågsugnen tillhör filmens obehagligaste delar.
Gremlins är en väldigt svart film. Den är full av sjuk och absurd humor, och filmen är så pass våldsam att jag inte riktigt kan kalla den för en familjefilm. När den gick upp på bio i USA gick mammor ut med sina barn i protest. För övrigt är denna film den första någonsin som fått åldersgränsen PG-13 i USA, tillsammans med filmens producent Steven Spielberg's egna Indiana Jones och det fördömda templet.
Men Gremlins var ny på sin tid. Den konkurrerar lätt ut den lite barnsligare Ghostbusters från samma år. Filmen har suveräna effekter, och Gizmo är så söt att man skulle vilja ha honom! Det klassiska julfotot är snyggt att titta på. Musiken är väl vald, med gamla klassiska jullåtar plus lite skrämmande \"Gremlinsteman\". Skådisarna är relativt okända för en stor publik, men alla gör ett bra jobb; främst Phoebe Cates och Hoyt Axton som uppfinnarfadern (med sin roliga manick \"The Bathroom Buddy\"). Filmen är svart, visst, men humorn är aldrig för ansträngd. Dessutom innehåller denna film klipp ur riktiga amerikanska jul-kultfilmer som Livet är Underbart och Snövit och De Sju Dvärgarna; som Gremlins ser på bio!!!
Se denna film för att den är underhållande. Yngre tittare bör dock se den i förälders sällskap. Detta är ingen barnfilm. Varning för det realistiska våldet, mina små barn.
Den är bra för alla på olika sätt. Filmfreaks snappar lätt upp alla referenser, medan de som inte är så insatta även blir underhållna.
Joe Dante och Steven Spielberg har skapat en av 80-talets sjukaste, roligaste, uppfinningsrikaste och fantasifullaste filmer som tål att ses om många gånger. Tack!
