Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionPansarkryssaren Potemkin



\"Bronenosets Potyomkin\" är en av de allra mest berömda Sovjetiska Montagefilmerna. Skillnaderna mellan Sovjetunionen från västvärldens filmindustrier var på 20-talet minst sagt skarpa. Sovjets filmsyfte var till att börja med ett helt annat: politisk propaganda.

Tsar Lenin valde ut de män som han trodde främst på, bland annat Lev Kulesjov och Sergej M Eisenstein, och lät dessa experimentera fritt med utländska filmer. Klippa, klistra, testa, forma och utveckla. Dessa män fick flera år på sig, det fanns inga deadlines, vilket endast var möjligt tack vare att de levde under kommunismens ramar. Västvärlden hade aldrig kunnat sätta män på den typen av långtidsprojekt, på grund av ekonomin.

Just \"Bronenosets Potyomkin\" behandlar det första stora myteriet inom den ryska tsarflottan – som således ledde fram till den ryska revolutionen. Filmen skildrar hur flottans matrosor vägrade äta den odugliga maten medan skeppsläkaren förklarade att ett köttstycke fullt med maskar visst är ätbart – och hur undersåtarnas vrede därefter sköljde ut.

Till kontexten hör att Sovjetunionen var så gigantiskt till ytan och analfabeterna så många – att Lenin visualiserade fram möjligheter i takt med filmteknikens utveckling. När filmerna blev klara skickade han ut soldater med dessa via rikets järnvägar – åt alla håll och kanter. Avsikten var att så många ryssar som möjligt skulle bli medvetna om Moskvas intressen.

En annan stor skillnad från väst var klipptekniken – de sovjetiska regissörernas syfte var att påvisa att filmer är konstruktioner. Således existerade aldrig de oskrivna regler som filmarbetarna i väst arbetade efter – med deras syfte att underlätta för tittarna samtidigt som de försökte få till så hög underhållning som möjligt.

Sovjetunionen och Lenins syfte var som sagt istället att påvisa konstruktionen i filmerna – för att i sin tur underlätta medborgarnas medvetandegörande av att samhället alltid är konstruerat. Samtidigt som målet var att attrahera mer än att underhålla. Ett sovjetiskt genomsnittsklipp varade mellan 2-3 sekunder – medan det i väst låg mellan 7-8 sekunder.

Och visst resulterade detta i att deras montagefilmer uppfattades som svåra.

Ett tydligt exempel på det är \"Bronenosets Potyomkin”.