RecensionThey Live
John Nada är en arbetslös och hemslös dagdrivare.
På drift från stad till stad försöker han hitta arbete.
När han väl hittar ett arbete hittar han även ett par mystiska solglasögon, med dem upptäcker han samtidigt
en skrämmande sanning. Världen är invaderad av utomjordingar, förklädda till människor.
Men inte vilka människor som helst.
Politiker och överklassen. Ja, alla högt uppsatta,
de som styr vårt samhälle.
Även om inte detta tillhör John Carpenters allra bästa filmer, så är detta en av de bästa i sin genre.
Filmen påminner starkt om gamla Sci-Fiction filmer från
50-talet, filmer jag vet att Carpenter ofta hämtat inspiration från. John Carpenter har vad jag vet alltid varit fascinerad av både Sci-Fiction och Western, två genrer han ofta lagt till grund i sina filmer.
The Thing är en nyinspelning av klassikern
The Thing from another world från 1951,
och Assoult on Precinct 13 är en slags nyinspelning
utav Howard Hawks klassiker Rio Bravo från 1959.
\"They Live\" är en lite bortglömd, men mycket sevärd film enligt mig. Upplägget är väldigt originellt och hela filmen känns väldigt välgjord. Effekterna är faktiskt riktigt bra,
och filmen i överlag lyckas faktiskt med det den vill.
Detta är underhållning helt enkelt.
Vissa hävdar att John Carpenter tappade stilen i och med
skräckfilmen Prince of Darkness (1987).
Jag tycker dock att de flesta av Carpenters filmer från
In the Mouth of madness (1995) och bakåt är gjutna.
Jag tror att det finns fler som håller med mig om det.
John Carpenter är en högst underskattad regissör.
Han lyckas med det som inte många kan.
Att med små medel skapa en oerhört tät stämning,
något som förövrigt finns i de flesta av hans filmer.
Denna film är kanske inte direkt otäck,
men den har en tänkvärd och lite skrämmande story.
Hur skulle det igentligen kännas om vi upptäckte att många av våra medmänniskor i själva verket var utomjordingar, redo att ta över vår värld.
Musiken är såklart klockren, något som Carpenter
alltid lyckas bra med. Den är dock inte lika skräckinjagande som i tex Halloween, The Fog och Prince of Darkness,
utan har istället en lite mer lättsam stil. Huvudtemat är en slags basslinga som leder hela ackompanjemanget, väldigt medryckande tycker jag.
När vi sedan kommer till skådespelarna, kan vi väl konstatera att det inte är några Oscar-kandidater precis. Saken är dock den att de inte försöker vara det heller. Roddy Piper passar ypperligt i huvudrollen och tillför mycket till filmens coola stil.
Är du Carpenter-frälst eller har ett gott öga åt Sci-Fiction är detta en film väl värd att se. För det är inte ofta man får höra filmhistoriens bästa one-liner, eller se det längsta man mot man slagsmålet någonsin i en film som denna.
