RecensionThe Presence

-The Presence är en skräckis där man gör nästan vartenda misstag som finns i ”Hur man gör en effektiv skräckfilm”-boken, om det nu fanns en sådan. Det är en film som för tankarna till projekt gjorda av filmstudenter, av personer som verkar förstå att vissa saker skrämmer människor, men inte begriper vad det är som gör att de blir skrämda.

Storyn är som följer: En kvinna bestämmer sig för att tillbringa egentid i sin farfars gamla hus mitt ute i skogen, där hon ofta lekte som barn. Märkliga saker börjar dock hända inom kort och hon börjar undra om hon verkligen är helt ensam, ute i ödemarken. Hennes pojkvän möter senare upp henne i stugan och blir förbryllad över hennes gradvis mer och mer instabila uppförande.

Det är inte så att projektet var fördömt från början; idén är god och huvudrollsinnehavaren är ingen mindre än Mira Sorvino, som verkar dyka upp i filmer när man minst anar det och är innehavare av en Oscar för bästa kvinnliga biroll (”På tal om Afrodite”, 1995).

Det finns en överhängande slapphet i ”The Presence”, som om man vet vad man ska göra med filmen, men inte orkar lägga ner några större mängder energi på det. Manusskrivaren och regissören Tom Provost är inte helt utan idéer, han verkar bara inte veta hur han ska visa oss händelserna i filmen på ett effektivt och intressant sätt. Skogen är ganska snyggt filmad, men ser ut att ha blivit det med hjälp av en mobilkamera eftersom man bara ser en massa fula pixlar när filmen går från mörkt till ljust eller tvärtom. Karaktärerna är ointressanta och livlöst porträtterade. Den lilla backstory som förklaras i filmen ger inget direkt djup i huvudkaraktären, medan andra inte har någon backstory alls. Skådespelarnas insatser är väldigt ojämna och går från platta och livlösa, till att de verkar försöka göra ett bra jobb men karaktären förblir tråkig och ointressant (eller som i pojkvännens fall: udda och bortkommen), till ett slags försök till att vara läskig som oftast resulterar i överspelande eller underspelande. Filmen känns som om den filmats i ordning, från första scenen till den sista, då skådespeleriet är botten i första scenen och okej men under snittet i den sista.

Bristen på karaktärsdjup behöver dock inte nödvändigtvis betyda att filmen är dålig. Som det står på framsidan av Blu-ray-utgåvan av ”The Presence” så är den här filmens exekutiva producent Daniel Myrick, som var med och skrev den klassiska skräckfilmen ”The Blair Witch Project” (1999). Trots att hans namn täcker 10 % av framsidan så hade han uppenbarligen (som många andra exekutiva producenter) inte mycket att göra med den här filmen, men hans namn kanske står med så stort typsnitt för att visa tittaren att ”Blair Witch” var en stor inspirationskälla för skaparna av den här filmen.

Problemet är att Provost inte verkar förstå att anledningen till att ”Blair Witch” fungerade och var så pass effektiv som den var, är att man aldrig fick se vem eller vad det var som förföljde karaktärerna i filmen, men man kunde ana det tack vare att man hört diverse rykten och legender från i början av filmen och därmed hade det i baktanken.

I ”The Presence” får vi se vad som trakasserar personerna i filmen redan i den absolut första scenen och får följa det hela vägen till slutet, vilket tar bort all form av mystik som filmen verkar tycka att den erbjuder oss. Scenerna som följer tar sig själva väldigt seriöst och försöker uppenbarligen skapa mystik och rädsla hos tittaren genom att få oss att undra varför detta händer. Men eftersom vi i princip redan vet vad som orsakar alla konstiga händelser i filmen och dessa scener inte är det minsta skrämmande eller läskiga, skådespeleriet går från livlöst till överspelande, och det inte finns en enda karaktär att känna medlidande hos, är det omöjligt för alla utom de mest förlåtande tittarna att orka bry sig när filmens så kallade ”twist ending” träder fram. För trots det faktum att slutet lyckas skapa en ynka liten form av kuslighet och \"Aha!\"-moment hos tittaren, så framstår det ändå som lika tråkigt och ointressant som resten av filmen.