Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionThe Cabin in the Woods



Josh Wedon och Drew Goddard är kända som manusförfattare till olika serier, bland andra Buffy:The Vampire Slayer. Båda ligger bakom manuset till Cabin in the Woods, och Goddard står för regin.

För att vara en film är innehållet i Cabin in the Woods ovanligt lättvindigt. Den utgår ifrån själva företeelsen skräckfilm och den grundläggande (i mitt tycke felaktiga) uppfattningen att åskådaren ska bli skrämd. Klichéer, stereotyper och schabloner som etablerats genom åren är genretypiska element, naturliga ingredienser. Det är alltså en stereotyp genre som bygger på ett till stor del förväntat innehåll, med obligatoriska ingredienser. Och det är vad skräckfilmsfans förväntar sig. \"Cabin\" är dock ingen typisk skräckfilm utifrån denna mall, utan leker istället med dess element och med filmens egna handling.

Handlingen fångade mitt intresse på förhand . Fyra unga människor åker iväg till en stuga långt inne i skogen. Det kunde bli bra. Kanske en stämningsfull och rafflande uppbyggnad. Men handlingen skyndar framåt utan stämningsuppbyggnad. Vad som händer eller hur det händer är inte av stor vikt. Allt innehåll är transparent. Skräckelementen är nyckfullt inkorporerade. Ologiska, oförklarliga händelser sker lättvindigt. De fyra ungdomarna framstår som varianter av typiska skräckfilmskaraktärer. De är inte parodier men tunna stereotyper varav en är extra tillgjord, och fånig. Hur fåniga de är eller hur svagt skådespeleriet är är inte så viktigt. Filmen objektifierar ju detta som företeelse. [-]Det är ingen komedi och således inte heller parodi. Någon tonvikt läggs inte heller på att skapa läskiga scener. Den är enbart lättsam, vilket i sig självt verkar vara ett lyckat framgångsrecept när det kombineras med för publiken välkända referenser, i detta fall skräckfilmsgenrerns filmhistoria. Att den inte kan tas seriöst innebär att tittaren befrias från ett krav på engagemang.[*]

Det till synes öde skogsområde som ungdomarna hamnar i är i själva verket riggat med dolda kameror. Det skapar lite av en metadimension. Ungdomarna blir betraktade som huvudpersoner i en film av människorna bakom kamerorna, själva regissörerna till det spektakel som följer (och som urartar rejält mot slutet). Man kan säga att huvudhandlingen har två publiker samtidigt. Många uppskattar en \"twist\". Det upplevs som något extra, som något positivt och smart. Här är hela filmen en twist som introduceras redan i första scenen. Detta skruvade element etablerar den distanserade förhållningen till allting.

En film som distanserar sig radikalt från sitt eget innehåll måste i gengäld vinna något, till exempel humor (ta Monthy Python som exempel). Men“Cabin” känns besläktad med tv-serier av samma sorts slumpartat innehållslöst tidsfördriv. Av många verkar “Cabin” dock bedömas som en nytänkande skräckfilm.

Ju mer ett verk ser sig själv utifrån, desto mer urholkas den egna grundstommen. “Cabin” saknar filmisk intention för dess egna material och är en lång meningslös underhållningssketch. Det är en skymf mot filmmediet.