Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionSune på bilsemester



Familjen Andersson är tillbaka! Denna gång med siktet inställt på Tyrolen. Tyvärr blir resan inte speciellt roande, framför allt inte för den vuxna publiken.

Genom ett samtal med en konstexpert från Antikrundan får Pappa Rudolf reda på att den tavlan som han tänker ge bort i bröllopspresent är värd nästan en miljon kronor, om den blir signerad av konstnären. Tavlan är en gåva som Rudolf och Karin fick när de var på sin bröllopsresa i Tyrolen för 20 år sedan. Rudolf ser sin chans att kamma in miljonen och packar in hela familjen i Volvon. På deras resa genom Europa sätts familjen Anderssons tålamod på prov, skumfyllda hytter, bortbogserade bilar och en ung trubadur som ständigt dyker upp i tid och otid. Sune filosoferar och drömmer under resans gång om vem hans drömtjej egentligen är. Är det Sofie som han dissade hemma i Sverige, eller den mystiska Nicole som dyker upp vart än Sune vänder sig.

Familjen Andersson är redan i bokformat ganska stereotypa karaktärer, tyvärr är filmen inte nämnvärt nyskapande när det kommer till utveckling av karaktärer. En smågalen girig pappa Rudolf (Morgan Alling) som längtar efter rikedomar bortom Svensson-livet. En kärlekskrank mamma Karin (Anja Lundqvist) som försöker förvandla sin mans brister till det bättre. En oengagerad storasyster Anna (Hanna Elffors Elfström) som bara längtar hem till kompisarna, och trånar efter en spännande musikalisk bohem. Mellanbrorsan och tjejtjusaren Sune (William Ringström) som bara bryr sig om tre saker, tjejer, tjejer och tjejer. Och så klart lillebrorsan, bråkstaken, maskoten och marodören som ständigt sätter sin familj i knipa, Håkan (Julius Jimenez Hugoson)

[-]Sunes bilsemester har ambitioner, men de når tyvärr aldrig riktigt fram, tanken med att skapa en familjefilm som alla kan se är god. Manuset har ambitioner som tyvärr aldrig riktigt kommer till sin rätt, ojämnt tempo i dialogen och många tröttsamma skämt.[*] Skådespeleriet är mediokert, Morgan Alling och Anja Lundqvist spelar över så att det står härliga till, tråkigt då båda normalt sett kan leverera. De yngre skådespelarna gör så gott de kan och stundtals blir det faktiskt ganska bra.

Denna ensemble känns inte intressant och fräsch på något vis, snarare som en buskisföreställning i någon park i mellan-Sverige. Den här filmen är inte, tack och lov gjort för mig. Målgruppen riktar sig så klart till barn och faktiskt satt det några skolklasser i salongen under visningen. Barnen i salongen skrattar högljutt åt Håkanbråkans bravader och Pappa Rudfols tokigheter och verkar verkligen gilla filmen. Bajsskämten fungerar onekligen på den yngre publiken. Det glädjer mig att höra de skrattande barnen, för då vet jag att åtminstone några i biomörkret är roade. Att de skrattar är trots allt det bästa betyget, och därför kämpar sig filmen upp en aning i mina ögon.

Skrivet av Lisa Orander