RecensionGrace of Monaco
När Grace Kelly år 1956 gifte sig med Furst Rainer III av Monaco lär Alfred Hitchcock ha sagt att han var mycket glad för sin favoritskådespelerskas skull då hon hittat en så pass bra roll. Vad Hitchcock syftade på, och som Grace senare fick lära sig den hårda vägen, var att livet som prinsessa inte är så glamoröst som det låter. Det är inte någon man är, det är en roll man spelar i resten av sitt liv. Och för Grace betydde detta en hel del uppoffringar.
Filmen öppnas med klipp från bröllopet mellan Grace (Nicole Kidman) och Rainer III (Tim Roth). Och det känns aningen snopet. Det blir nämligen ingen närmare presentation av skådespelerskan Grace Kelly, ingenting om vem hon var eller om hennes liv i Hollywood före Monaco. Sedan slutar filmen långt före hennes tragiska bortgång 1982.
Förutom att fokusera på en ytterst kort del av Grace liv, så är händelserna i filmen endast inspirationer av verkliga händelser, alltså inte något som ska förväxlas med sanning. Dessutom läggs en hel del tid på politiska maktspel om Monacos framtid. Så de som förväntade sig en biografi i stil med Oliver Dahans tidigare La Vie en Rose, om sångerskan Édit Piaf, kommer att finna sig besvikna.
Fotot är i alla fall snyggt och Monacos soldränkta klippor är vackra att se på. Men det är ganska händelselöst och karaktärerna känns ofta rätt monotona. Snart 50 år fyllda Nicole Kidman lyckas inte heller övertyga som en tjugoårig Grace Kelly, trots botox och allt. Hon levererar ändå en handfull bra scener. Speciellt talet i slutet, där är hon alldeles underbar.
Lite av det samma gäller även för Tim Roth. Inte heller han är någon ungdom längre. Men han gör vad han kan; spelar lite macho och drar av några raseriutbrott. Största överraskningen var Roger Ashton-Griffiths i birollen som Alfred Hitchcock. Looken och den lågmälda rösten är mitt i prick. Och får jag säga det själv föredrar jag honom före Anthony Hopkins.
Det finn mycket kvar att önska här. Men det hela är ändå tillräckligt intressant för att det ska vara sevärt. För även fast detta inte är det intima porträttet av Grace Kelly man kanske hade hoppats på, så ges en intressant inblick i mikronationen Monaco.
