Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionLucy



Hur förklarar man en film av Besson där Marvel möter Kill Bill som möter Matrix som möts av Bourne Identity med en släng av limitless-droger och exorcism? Jag har som fast princip att aldrig kolla upp filmer innan jag ser dem och definitivt inte kolla trailers. Allt jag visste var att min girl crush Scarlett huvudrollen och det räckte. Trodde jag.

Lucy (Scarlett Johansson) är en ung kvinna som befinner sig i Taiwan för studier och fest men råkar en dag vara på fel plats vid fel tillfälle. Hon blir indragen i en droghärva där en Mr Jang tvingar henne och ytterligare tre män att transportera en ny hormondrog vid namn CPH4 till Europa. Detta gör de genom att operera in en påse med drogen i magen på dem. Olyckligtvis för Lucy så läcker påsens innehåll ut, men istället för att det dödar henne så ger drogen henne möjlighet till att använda hjärnans fulla kapacitet. Men tiden är knapp och hon vet att hennes kropp snart kommer att ge upp.

I Frankrike befinner sig samtidigt professor Norman (Morgan Freeman) som föreläser om just den mänskliga hjärnan. Han får ett samtal av Lucy, som har läst om hans arbete. Tillsammans försöker de att hämnas på Mr Jang och hindra drogen från att spridas vidare.

Filmen börjar bra. Flödande scener där hetsig trafik i Taiwan avlöser fantastiskt vacker natur och en djup monolog om hur vi människor förstör världen, får mig att hoppas på att filmen ska ge mig något. Men rätt tidigt inser jag att spänningen jag arbetat upp dör i och med att Lucy är så pass övernaturlig att ingen ändå har en chans på henne. Både Johansson och Freeman gör bra ifrån sig, men tyvärr inte mer än så. Här finns en enorm möjlighet till att göra någonting extraordinärt men på 1,25 h känner man sig mest stressad. Scarlett försöker övertyga publiken om att hon är tömd på känslor men lyckas dessvärre inte.

Jag har aldrig hungrat efter superhjältesfilmer. Jag älskar istället att gotta mig i hemska verklighetsbaserade historier, vräka i mig fruktansvärda öden där filmen gärna ska få mig att bli en bättre människa. Förutom några smärre misstag (Drogen är kristaller och inte pulver, att flygtoaletter kan öppnas utifrån om så skulle behövas och att hela hjärnan visst används, dock inte när vi löser uppgifter) så ger jag den tre samurajer.