Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionThe Water Diviner



I sin regidebut spelar Russel Crowe själv huvudrollen som familjefadern Joshua Connor. Joshua är en hårt arbetande bonde på Australiens landsbygd. På kvällarna sitter han i sina tre söners sovrum och läser högt ur deras favoritbok. Men sängarna i rummet har sedan länge stått tomma.

Sönerna åkte iväg som rekryter till Gallipoli. Slaget som ägde rum på den turkiska halvön var ett av de allra blodigaste under första världskriget. Närmare 130 000 personer miste sina liv där mellan 25 april 1915 och 9 januari 1916. Av dessa var ca 9000 från Australien.

Joshua och hans fru Eliza (Jacqueline McKenzie) fick beskedet för tre år sedan, att deras söner rapporterats saknade. De hade med största sannolikhet stupat vid Gallipoli. När Eliza i sin hopplöshet tar sitt eget liv bestämmer sig Joshua för att göra det ända han känner att längre har någon betydelse – att åka iväg till Gallipoli och få klarhet i sönernas öde.

The Water Diviner har sin bas i sviterna av första världskriget. Tillbakablickar, som ibland känns lite märkliga, ger en viss insikt i slaget vid Gallipoli. Men en direkt krigsfilm är det inte. Oftast känns det som att Crowe haft svårt att bestämma sig för vilket ben han vill stå på. Han spretar mellan familjedrama, äventyr, krig och sockersöt snyfthistoria med sentimentalromantiska inslag och lättsam humor. Speciellt originellt är det är inte heller. Crowe dirigerar med välanvända knep. Men de är förvisso välanvända just för att de fungerar.

Skådespelarmässigt finns inget att klaga på. Crowe levererar som väntat ett perfekt porträtt av en desperat familjefar som förlorat allt. Olga Kurylenko är bedårande som hotellvärdinnan Ayshe och Yilmaz Erdogan sätter en angenäm prägel på den turkiska Major Hasan. Fotot av Oscarvinnaren Andrew Lesnie, som olyckligtvis gick bort nyligen, är även det helt fläckfritt.

Filmen lär inte bita på alla med dess enkla och ibland lite underliga frammarsch. Mig lyckades den beröra, men jag känner mig ändå aningen kluven till den.