Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionMad Max: Fury Road



Mad Max Fury Road rivstartar i högt tempo med biljakter och actionscener. Det är fartfyllt, galet och flippat på ett fascinerande sätt. Australiensiska regissören George Miller (som även gjort de tidigare filmerna) har tagit fram det värsta och det mest barbariska hos människan.

Max (Tom Hardy) tillfångatas av en klan styrd av ”odödlige Joe”, för att donera blod till en av deras krigare. Under ett flyktförsök lett av befälhavare Furiosa (Charlize Theron) blir han ofrivilligt inblandad i en grupps försök att frigöra sig från klanen.

Max lider av traumatiska minnen från de människor han inte lyckats rädda när den gamla världen gick under. Hans hårda karaktär och sätt att hålla inne känslor påminner om flera av de senare roller han gjort, Warrior, Lawless etc. (Till och med masken ser ut att vara en flört till Bane i The dark knight rises). Furiosa är den som fortfarande har kvar hoppet om en bättre värld, något som Max tappat i takt dem han förlorat. Kvinnorna i filmen är hoppet i den värld som männen har förstört i krig och Furiosa står som deras slagskämpe. Trots att hon endast har en arm piskar hon enkelt upp de flesta. Både Furiosa och Max är intressanta karaktärer spelade av två otroligt bra skådepelare.

Men det bästa i filmen är kanske dess värld och formgivning. Man har skruvat upp det till ännu en nivå från de tidigare Mad Max filmerna. Dieselpunk-genren spetsas och blandningen mellan medeltid och framtid går hand i hand. Här avgudar man V8 motorer och går till strid ackompanjerat med krigstrummor och gitarriff – allt fastspänt på bilar. De medeltida spjuten har blivit bomber och innan man dör sprejar man silversprej i munnen som en slags kamikaze-ritual – helt FANTASTISKT. Man har också lyckats med en slags brutalitet som gör att man känner att karaktärerna kan råka illa ut, något som gör den tusen gånger mer spännande än exempelvis Avengers-filmerna. Både kostym och scenografi är klockrent och visuellt kommer man långt utan datoranimering. De få ställena där man tvunget behövt använda det, försvinner tyvärr lite av känslan samt det autentiska som man skapat genom att göra det mesta på riktigt.

Trots en fartfylld konflikt med spännande karaktärer lyckas aldrig handlingen sparkas igång. Storyn är enkel och krasst är filmen inte mer än en lång biljakt. Man har i actionscenerna lyckats klämma in lite bakgrund om karaktärerna och världen de befinner sig i. Tyvärr är det långt från tillräckligt för att ge filmen någon större mening eller poäng. Detta har man ansträngt försökt rädda genom att klämma in ett citat i slutet av filmen – men tyvärr faller det platt.