RecensionDen oändliga historien
Här har vi alltså Den oändliga historien, Wolfgang Petersens film från 1984, som är baserad på första halvan av Michael Endes bok med samma titel. Ende lär ha blivit väldigt missnöjd med denna film men det här var en av mina favoriter när jag växte upp så jag har en annan åsikt. Som helhet är filmen faktiskt väldigt trogen boken.
Vi får stifta bekantskap med Bastian (gestaltad av Barret Oliver som numer lär vara verksam som fotograf), en pojke vars mamma nyligen gått bort. Hans pappa försummar honom och han blir mobbad i skolan. Bastian hanterar detta genom att fly undan verkligheten och läsa äventyrsböcker.
En dag befinner sig Bastian på väg till skolan då hans plågoandar dyker upp och börjar jaga honom. Han söker skydd inne på ett bokantikvariat, som drivs av den buttre herr Coreander. Där hittar Bastian en bok med titeln Den oändliga historien. Coreander varnar honom för den boken men Bastian bestämmer sig ändå för att \"låna\" den.
Bastian tar med boken till skolan, gömmer sig inne i ett förråd och börjar läsa boken. Boken handlar om Fantasien, ett magiskt land som håller på att förgöras av det stora, fruktansvärda Ingentinget. Barnakejsarinnan, landets härskare, är sjuk och på något sätt hänger detta ihop med det som sker i landet.
I Fantasien bor krigaren Atreyu, som skickas ut för att försöka hjälpa Barnakejsarinnan och stoppa Ingentinget innan det är för sent. Bastian tycker att historien är spännande, men vad han inte vet är att han själv har makt att avgöra Fantasiens öde.
[-]Den här filmen har över 30 år på nacken nu men den står sig fortfarande. Den har ett bra soundtrack, ett vackert foto, snygga och välgjorda specialeffekter och miljöer och den är väldigt spännande. Och trots allt allvar så lyckas den även bli lite rolig emellanåt också. [*]
På ytan är den här filmen en saga som handlar om kampen mellan gott och ont, men det var först när jag såg filmen på DVD i vuxen ålder som jag insåg vad den egentligen handlar om - att det är viktigt att ha fantasi.
