RecensionRöjar-Ralf
Det finns två saker här i livet som man aldrig blir för gammal för tecknade/animerade filmer och TV-spel. Jag har samlat på mig en hel del tecknade/animerade filmer både på DVD och på Blu-ray, allt från gamla klassiker till nya produktioner, och när det gäller spel så har jag tre konsoler kopplade till TV:n Nintendo Classic Mini, Nintendo 64 och Atari Flashback 3 och jag har även en bärbar konsol med inbyggda spel och i skrivande stund äger jag sammanlagt 343 spel (och jag utökar samlingen ibland). Jag minns inte vad som var den första tecknade filmen jag såg men den första spelkonsolen jag hade var ett Nintendo NES och mitt första spel var Ice Climber. När jag hörde talas om filmen Röjar-Ralf så blev jag naturligtvis sugen på att se den men av någon anledning dröjde det några år innan jag gjorde det men jag är glad att det blev av till slut.
Filmen utspelar sig i en spelhall där det kryllar av arkadspel och en del spel har kommit och gått medan andra spel har hängt med i åtskilliga år. Vad ingen vet är att karaktärerna i spelen lever på riktigt och att de lämnar spelen för att ägna sig åt annat när spelhallen har stängt för dagen. Det klassiska spelet Fixar-Felix står i begrepp att fira 30 år och när den stora dagen väl är kommen så blir det fest där karaktärerna i spelet är inbjudna (och de får även sällskap av Pac-Man). Den enda som inte får komma på festen är spelets skurk, Röjar-Ralf.
Röjar-Ralf har varit missnöjd med tillvaron i många år nu och när han får reda på att han inte är välkommen till festen så blir han både arg och besviken och bestämmer sig för att dyka upp ändå. Det leder till att Ralf ryker ihop med en av de andra gästerna, som då kommer med ett erbjudande om Ralf lyckas bli en hjälte och få en medalj så kommer både han och de andra att behandla honom bättre.
Ralf antar utmaningen och beger sig till ett annat spel där han faktiskt lyckas vinna en medalj men sen råkar han hamna i ett annat spel där allt är gjort av godis och karaktärerna ska tävla i att köra bilar gjorda av kakor och karameller. Där träffar Ralf en flicka vid namn Vanilja von Sockertopp som tror att medaljen är en guldpeng och då man måste betala en guldpeng för att vara med och tävla så lägger hon beslag på medaljen. Ralf vill ha tillbaka sin medalj innan han beger sig hem till sitt eget spel igen men det enda sättet är att hjälpa Vanilja att vinna tävlingen vilket är lättare sagt än gjort.
[-]Det här anser jag vara en av Disneys bästa animerade filmer och den är både spännande, rolig och lite sorglig, musiken är bra och jag gillar karaktärerna. I början tyckte jag att Vanilja var lite störig men när man sen lärde känna henne så ändrade jag uppfattning och filmen hade faktiskt inte blivit lika bra utan henne. Vanilja är cool.
Filmen är väldigt färggrann, snyggt animerad och välgjord och när det gäller mina favoriter bland Disneys animerade filmer så kommer Röjar-Ralf faktiskt med topp 5 tillsammans med Toy Story, Frost, Hitta Nemo och Trassel vilken som är bäst har jag dock lite svårt att avgöra.
En del kända TV-spelfigurer skymtar förbi genom filmens gång - Bowser och Toad från Super Mario-spelen, Pac-Man och Sonic för att nämna några exempel. Man får även se en handkontroll till ett Nintendo NES i en scen. Att tycka om TV-spel är nog nästan ett måste när man ska se den här filmen - man kan naturligtvis tycka om filmen ändå men jag tror att vi som är intresserade av spel uppskattar filmen mer än de som inte är det.