RecensionCabaret
Udda musikal med åtta oscar på nacken.
Sanningen är att jag aldrig varit på ett ställe som Cabaret, redan från första början så luktar det sex och en visshet av fetish. Själv kan jag inte tänka mig någon klubb som är mer tysk på andra världskriget än just Cabaret.
Visst, den har blivit hyllad av oscarakademin, kritiker och folk världen över och det finns flera anledningar varför och det finns flera anledningar varför den är udda som musikal.
Lisa Minelli spelar en kvinna som är på jakt efter att bli känd. Efter att hon har varit i Tyskland några månader och efter några vilda kvällar med sex och droger så flyttar en proffessor från USA in i samma byggnad och dem två blir förälskade, men Lisas drömmar glöms ändå aldrig bort.
Helmut Griens karaktär är blir och är mycket nära vän med dem två, han bli också förälskad i en rik kvinna som är judinna, vilket vi alla vet inte är det bästa under andra världskriget.
Jag läste att i orginalpjäsen fanns inte trekanten som utvecklas mellan dem två huvudepersonerna och en karaktär som plötsligt kommer in. Jag tyckte att just den där trekanten blev alldeles för slibbig och man kunde lukta sig till vad som kommer att hända där. Den blev alldeles för slibbig och kunde ha gjorts mer proffissionell.
Det första som skiljer den sig från andra riktigt uppskattade musikaler är att den är inte till för att glädjas av. I Singin In The Rain eller The Sound Of Music så växer inte ett leénde fram, det främsta man känner är kanske förtvivlan eller deperation eller kanske till och med inget alls. Visst är det en musikal med hyfsat bra låtar som håller ihop bra men ofta känner man faktiskt hopplöshet.
Det andra som jag tycker skiljer sig är att man inte låter musiken bli en del av handlingen utan man låter handlingen bli en del av musiken. I West Side Story får vi t.ex. veta mycket pågrund av just musiken, men här får vi det bara bekräftat av musiken. Filmen skulle ha överlevt utan några av dem mest spektakulära musiknummerna, visst hade den inte blivit lika bra men den hade övelevt och tittaren hade kunnat följat med i historian utan musiknummerna.
Dock så är filmen oförglömlig, jag tror man aldrig kommer att glömma klubben Cabaret och Lisa Minnelis underbara skådespeleri, hon ser hemskt ung ut i början men verkar ha mognat till i slutet av filmen men just hennes härliga tolkning av karaktären och Bob Fosses regi som känns fellös lyfter upp filmen till topp.
Som sagt så vann den åtta oscar men förlorade bästa film till Gudfadern vilket var lika bra det. Däremot så fick Minneli och Fosse en oscar.
Ändå som helehet så lyfts filmen inte upp till toppbetyget. Den är oförglömlig men klarar inte att sätta sig till den höga toppen.
