Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionStar Wars: The Rise of Skywalker



Sämre än Holiday Special!

Clickbaitig rubrik, men jag står för detta. Det är den sämsta filmen i Star Wars-universumet. Recensionen innehåller spoilers.

Vid rebooten av Star Wars-universumet -- The Force Awakens -- stod det klart att man inte längre är intresserad av att göra film av Star Wars. Man är enbart intresserad av att mjölka ur sin produkt maximalt mycket, och detta gör man genom att mekaniskt upprepa gamla succéformler, maxa effektsökeriet, och i allmänhet ha så mycket fan service som man bara kan. Resultatet blir ett snyggt och påkostat, men totalt själlöst och enerverande resultat som är gjort för att kryssa i så många rutor på Star Wars-bingot som möjligt.

Många har kommenterat (förstås) att TFA i princip var A New Hope igen, fast snyggare och dummare. Den här filmen lider inte lika mycket av att vara en kopia på en annan film, men det är svårt att säga om det faktiskt var en fördel.

Filmen innehåller däremot stönframkallande tropes som bara stulits från andra genrer eftersom de ser häftiga ut.
-Visst är det coolt i Game of Thrones när The Night King bara väcker upp de döda ur marken med en gest?
-Ja wow! Hur ska vi få in det i Star Wars?
-Jag vet! Kejsaren får väcka upp en armada av Star Destroyers ur marken!
(Eh, hur? Eh, var/när begravdes de? Eh, hur levde besättningarna där i marken?)
-Wow vad ballt! Men du, finns det mer vi kan stjäla från Game of Thrones? Hur får vi in en kavalleriattack?
-HORSES IN SPACE

Det är så otroligt dumt så man får hjärnskador.

Fan servicen är plågsam. Det är KEJSAREN som är den onde! LANDO CALRISSIAN dyker upp! Chewbacka får äntligen en MEDALJ (han fick ingen i originalfilmen, vilket ultranördar gnällt om i 42 år). LEIA tränar Rey! Varje Star Destroyer är nu en DÖDSSTJÄRNA! Titta EWOKER! Det här är meningslösa scener, enbart cyniskt designade för att tilltala sentimentala ultranördar. Det är inte bara fan service: det är skrämmande fantasilöst. Och: "It's not a navy, it's just -- people!". Ja, det är DU, käre biobesökare, som är hjälten. Identifiera dig med hjälteflottan av skrotskepp! Manipulativt schmaltz.

Filmen innehåller också massor av deus ex machina, som även förra filmen hade en del oroväckande drag av. I förra filmen fick Luke genom någon slags Force-projektion slåss med Adam Drivers näsa som om han var där på riktigt, och ingen ser skillnad. Eh okej, det hade aldrig förekommit förut i Star Warshistorien men whatever dude. I denna film kan Luke, som inte längre lever utan är en del av Kraften, fortfarande använda sina Force-krafter för att lyfta en X-vinge ur vattnet! OK, odödlige och superkraftfulle Jedi, hur vore det om du hade kunnat använda dina superkrafter till något nyttigt? Det finns ett ont imperium att besegra, call me crazy men hur vore det om du pallrade dig iväg någonstans där du gjorde nytta i stället för att stå och lyfta X-vingar åt småflickor på en öde ö? Jävla incel.

Skådespeleriet är okej, men det är problematiskt att man inte fått någon känsla för någon -- utom möjligtvis Adam Drivers Kylo Ren -- genom tre filmer. Aktörerna skriker ut alla emotioner, och det finns bara två -- ilska och desperation. Relativt okända skådespelare för sin tid valdes både till originaltrilogin och till den senaste trilogin, men då hade man tur, och att Hamill inte kunde agera i första filmen förstärkte bara hans roll som bondpojke från öknen -- denna gång har man lyckats besätta nästan alla roller med ganska träiga skådespelare och det har märkts, speciellt när de fått agera mot någon som är duktig.

Det värsta med filmen är ändå pacingen. Redan efter en kvart står det klart att filmen inte är något för den subtile. Filmen går i tempot RATATA-KAMERA-RATATA-KAMERA-RATATA-KAMERA-RATATA-SCEN! En dialog är en serie av smattrande tresekundersrepliker och sedan kastas man in i nästa verbala blitzkrieg. Gamla Star Wars hade ett lugnare och mer varierat tempo överlag -- man växlade mellan action och känsla -- men här får ett känslosamt ögonblick vara i MAX tre sekunder, för sånt där skit har vi inte tid med! Gamla tiders blickar mellan Han Solo och Leia, tex, som gjorde tittaren emotionellt investerad i filmen, nej nej nej! Vi måste ha med fler ljussablar som säger VÅÅOOOVSCHHHH! Kom igen, ÄNNU FLER!

Det är skrämmande att detta är vad man får när man har (i princip) oändlig budget, oändlig tid och oändliga resurser. Red Letter Media sa "six decent movies, condensed into one sloppy mess" men jag vet inte om det hade räckt att dra isär det. Det är nog bara saxen som borde använts, det finns fantastiska scener här -- jag har aldrig sett en visuellt snyggare film, effektmässigt -- och med större skillnad mellan dessa och det runtomkring hade filmen gjort ett starkare intryck. Återigen, pacing!

Varför är då detta sämre än Holiday Special?

Holiday Special gjordes ändå med en tanke att underhålla tittarna. Det är ett episkt misslyckande, förstås, eftersom man inte begripit vad man höll på med (och/eller pga budget), men tanken var ändå att skapa underhållning. The Rise of Skywalker, däremot, har gjorts genom att titta på en lista över "vad som krävs för att göra en Star Warsfilm" och följa den mekaniskt. Det är som skillnaden mellan att måla och att fylla i numrerade fält. Det är som skillnaden mellan hemlagat och McDonalds. Det är som skillnaden mellan sex och Pornhub.

The Rise of Skywalker är Star Wars motsvarighet till en porrsajt. Du får vad du vill ha, oavsett personlig smak, men förvänta dig ingen kärlek eller känsla.