Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionEvil Dead



Det finns filmer som oberoende av utgivningsår och genre är eviga klassiker eller milstolpar. Filmer som Starwars, Sagan om Ringen och Clockwork Orange men också mer omdiskuterade filmer som Sällskapsresan och Motorsågsmassakern. Sen finns det filmer som är klassiker i sin genre, helig för entusiasterna, men inte mer.

Sam Raimis Evil Dead från 1981 tillhör den senare kategorin. Och man måste nog vara lite entusiast för att uppskatta och se filmens förtjänster bland det minst sagt mediokra skådespeleriet, underliga maskerna och den ofta ganska malplacerade musiken. Men förtjänsterna finns och jag ska återkomma till dem.

Handlingen är enkelt och väldigt typiskt. Fem ungdomar, ett kompisgäng, ska tillbringa helgen i en hyrd stuga i skogen någonstans i USA. När de kommit fram packar de upp och gör sig redo för natten. De vet inte vad som väntar dem, men filmaffischen signalerar bestämt att åtminstone några av dem kommer ha dött en plågsam död innan morgonen.

En av ungdomarna, Ash(Bruce Cambell), blir den som måste slåss på liv och död mot de fasor som väntar i skogen, men även tar över hans vänners kroppar, enligt Excorsisten och The Thing-recept.

Skådespelarensemblen med en ung Bruce Cambell i spetsen gör en knappt godkänd prestation som collegegänget som sakta men säkert blir medvetna om livsfaran i skogen. Detta är egentligen av mindre betydelse eftersom den verkliga huvudpersonen är ondskan i och kring stugan. Detta gestaltas bäst av en subjektiv kamera med uttalat vidvinkelobjektiv och spöklika ljud. Denna subjektiva kamera rusar fram genom skogen och välter träd och stenar i jakten på de oskyldiga ungdomarna.

Denna formlösa vålnad håller tillsammans med några av scenerna innan skräcken bryter ut mycket hög klass. En lång åkning som följer bilen den sista biten fram till stugan utan motorljud är både vacker och spöklik. Bilen liknar närmast en båt och vägen en kanal där de fem resenärerna under tystnad och andakt glider sitt öde till mötes över grumligt vatten. Det finns flera scener som denna, där ljus, bildkomposition och sparsam dialog skapar en sällan uppnådd stämning, halvvägs mellan verkligheten och skräcken.

Om man även har budgeten och det faktum att det här är långfilmsdebut för Sam Raimi i åtanke är Evil Dead ett mästerverk, med ett otal kreativa lösningar på problem som på 90-talet skulle lösts med andra klassens datoranimation(se the Haunting). Här används klassisk bild-för-bild-animation för att göra en gren som slingrar sig kring en människas ben.

Som helhet är dock Evil Dead alldeles för ojämn för att uppnå några högre betyg. Skådespelarna borde vara bättre än så här även om de bara ska leverera några enkla och typiska repliker för att presentera scenariot. Våldsscenerna är inte alltid väl genomförda, Ash fastnar tre till fem gånger i möbler som ramlar över honom och kan av någon underlig anledning inte komma loss. Klippningen känns ofta lite slarvig.

Detta är på sätt och vis orättvisa klagomål med tanke på att Evil Dead hamnar någonstans mellan kompisprojekt och vanlig långfilm, men med tanke på hur hypad filmen är blir det desto viktigare.

Så se Evil Dead med ett öppet sinne, men akta er för den nedklippta versionen, som åtminstone finns hos min lokala videobutik. Utan de tolv extra splatterminuterna, som försvann vid den svenska premiären, blir filmen väldigt spretig, även om uppladdningen har de bästa scenerna. Försäkra er om att ni har orginalversionen så kan jag lova att ni inte kommer bli besvikna.