RecensionThe Believer
Det är mitt på dagen, ett gäng antisemiter håller på att vandalisera en synagoga. De är runt fem-tio stycken och river bort judemärken och förstör.
Dock finns det en i gänget som inte i samma utsträckning, som de andra, förstör inredningen. Nej, han till och med reparerar det de andra förstört. Hans namn är Daniel och det är om honom filmen The Believer handlar.
Daneil(Ryan Gosling), eller Danny som han kallas är en rätt ung man som precis som sina kompisar är nazistiskt inställd. Han propagerar mot judar och för rasranking.
Men detta är inte hela sanningen. Det finns nämligen en anledning till att Danny inte förstörde, utan istället röjde upp, i synagogan. Man får veta, redan genom att läsa baksida på filmfodralet, att Danny i grunden själv är jude.
Filmen utspelas i ett rätt tufft Amerika där det finns mycket rasistiska åsikter och många som tycker att, som Danny uttrycker det, vita står högst upp, svarta längst ner och asiater och resten någonstans i mitten.
Under filmens gång får man se Dannys uttryckta hat mot judar. Han är väldigt duktig på att tala och gillar att propagera för sina åsikter. Man ser även, till och med redan i första scenen, hur han använder våld och slår ner en jude.
Parallellt med detta så blir han hela tiden påmind om att han själv är jude. Man får känslan av att han inte alls har antisemitiska åsikter i vissa scener, medan man i vissa scener får en rakt motsatt känsla. Dett ger en lite speciell stämning till filmen som blir mer intressant ju längre det går.
Danny gick som ung i en judisk skola och man får under filmens gång uppleva tillbakablickar av olika minnen som han har. Det är detta och andra senare händelser som gör att man inte alls förstår om Danny sympatiserar med judendomen eller rentav är judehatare.
När jag redan såg den första scenen reagerade jag på bildberättandet. Man såg en jude stå på tunnelbanan. Man såg även en arm, jacka eller byxa komma förbi lite då och då. Då visste jag inte riktigt om det var en riktigt dålig miss eller om det fanns en poäng med att något annat än pojken fångade min uppmärksamhet. Självklart fanns det en poäng, det var Danny som stod i förgrunden och han syntes succesivt mer i bild ju mer han började reta judepojken som stod bredvid.
Denna scenen tyckte jag var skickligt gjord och den fångade mitt intresse och gjorde så att jag redan då blev positivt inställd till filmen.
Efter att ha kämpat med sig själv fram och tillbaka, träffat på gamla judevänner och till slut av ett misstag råkat erkänna sitt Judiska ursprung för sina vänner byter Danny abrubt åsikt i de fem sista minutrarna av filmen och den slutar på ett lite oväntat sätt.
Tillsammans med ljudet och musiken som hela tiden fanns i bekgrunden gör detta att jag tycker att filmen är riktigt bra. Den visar många sidor av nasizm och judehat. Men framförallt så visar den inte allting svart på vitt utan ger en lite annorlunda, mer realistisk bild av hur jag tror mycket av dagens nazism ser ut. Tex anledningarna till att många är nazister som ofta inte alls stämmer överens med vad de egentligen tycker. Jag tycker att man får en bild av folk som kan vara nazister bara för att. Hur man kan argumentera med vapen etc. Detta speglar filmen väldigt bra samtidigt som man har det mentala spelet inne i Danny.
