Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionPearl Harbor



Såg den på bio, men blev relativt besviken.
Jag trodde det skulle bli ett intressant krigsfilm, men istället blev det en snyfthistoria som förstör hela filmen. Om man hade bortsett från snyfthistorien i den första timme och halvtimmen, och istället fokuserats på den sista, en timme och halv, som bara handlar om hämndattacken mot Japan, så hade filmen varit storslagen.
Men så är inte fallet.

Visst tycker jag att snyfthistorien är bra, men att det ska sättas in och vävas ihop med kriget, så då är det dåligt. Men dock tycker jag att Josh Hartnett var bra i filmen, och imponerar. Han får mig att sätta betyget upp, tvärtemot till vad Ben Affleck gör, han får mig att sätta betyget ned. Men Kate Beckinsale tycker jag spelar bra, men... Som sagt, snyfthistorien och krigshistorien går inte ihop, och efter tre timmars tittande, så tycker jag att den är för lång, för att den har \"två historier i en film\" som inte alls passar. Se hellre Härifrån till evigheten, som handlar mest om kärlek men är lagom lång och har en intressant foto på japanernas attack mot Pearl Harbor. Visst är den svartvitt, men har bättre skådespelare än Pearl Harbor har.

Rafe (Affleck) och Danny (Hartnett) är barndomsvänner och när de blir vuxna, söker de båda till flygvapnet och kommer in. Rafe som egentligen är dyslexi, tros ha synfel, men tack vare sköterskan Evelyn (Beckinsale) så klarar han syntestet. På kort tid blir de kära i varandra, men så kommer den dag Rafe tvingas berätta att han måste åka till Europa och vara med i kriget. Han berättar också att han är frivillig. Evelyn tvingas acceptera det. Men så kommer den dag Danny tvingas berätta för Evelyn att Rafes flygplan kraschat mot havet och tros vara död. Evelyn blir förtvivlad, och så går det tre månader... Då träffar Evelyn Danny igen och då börjar snyfthistorien.

Det är lite löjligt egentligen, två bästa vänner som blir kära i samma flicka, och, jag vägrar avslöja slutet för er som ej sett filmen, i slutet blir det något sorgligt över det hela. Men jag måste ändå erkänna att jag grät i slutscenen. Det var så sorglig. Just den scenen sätter också upp betyget. Om filmen inte varit tre timmar lång och snyfthistorien hade tagit mindre plats, och attacken blivit mer intressant, så hade det varit ett mästerverk. Men så är det inte tyvärr.

Men jag tycker ändå att specialeffekterna är otroligt bra, och det är nog det som gör filmen någorlunda bra.
Med specialeffekterna, Josh Hartnett och intressant slut men tyvärr förutsägbart, så får filmen betyget 3. Men i sin helhet är den tyvärr en tvåa, enligt mig. Men jag kan ändå se den flera gånger, den är intressant och magnifik på något sätt, men inte så episkt storslagen.
En godkänd film som på något sätt är okej och bra. Specialeffekterna är det som är extra plus i filmen.