RecensionBubba Ho-tep
Elvis är vid liv och bor på ett ålderdomshem. Där bor också John F. Kennedy, dock har han \"bytt färg\" på sista tiden. Tillsammans ska de rädda sitt hem och sina själar från en egyptisk mumie som terroriserar de boende.
Detta är de skruvade premisserna till en synnerligen intressant film. Bruce Campbell spelar en ålderstigen Elvis som funderar över sitt liv och vilka val han gjort. Det här är en film gjord med begränsade medel och det syns på många sätt, men man har valt att kompensera detta med utmärkt stämningsfull musik samt ljuseffekter som stundtals imponerade på mig.
Det intressanta upplägget till trots kunde jag inte komma ifrån att det kändes som en utdragen kortfilm. Den lider av många brister. Manuset känns inte tillräckligt \"tajt\" tycker jag. Filmen börjar segt och många partier känns som utfyllnad de lika gärna kunde ha skippat. De bitarna drar bara ner tempot och i en film som denna är det förödande faktiskt. En annan detalj som jag tycker drar ner tempot är dialogerna. Det är stundtals \"mycket snack och lite verkstad\", här skulle man också kunna bearbeta manuset några vändor i mitt tycke.
Ibland blixtrar det dock till och det är de här tillfällena som gör att mitt betyg och omdöme ändå blir hyfsat bra. Elvis levererar många härliga one-liners och jag känner plötsligt av Army of Darkness-vibbar. Det blir också en hel del skratt när antagonisten kontrar med one-liners på sitt obegripliga språk. En scen i slutskedet av filmen är definitivt en blinkning åt Army of Darkness.
Hade filmen alltså varit kortare, storyn mer tajt, dialogerna lite mindre drivande så hade detta varit en riktig pärla. Nu blir det en skitig och oslipad diamant som ändå är värd att se om man gillar Bruce Campbell och skruvad humor.
