Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionSjätte sinnet



Malcom Crowe är en respekterad barnpsykolog som en dag får en ny patient; en liten pojke vid namn Cole Sears. Lika mycket som han ser det som en utmaning att försöka hjälpa denna inåtvända killen är det för att själv få ro. En gång misslyckades han att bota en patient, och för hans personliga del tror han att om han lyckas bota Cole så får han ro. Men Cole visar sig ha en större hemlighet som han efter ett tag talar om för Malcom; han kan se döda människor. Malcom vill så gärna hjälpa pojken men hans psykiska sjukdom verkar ligga bortom all hjälp.

1999 gav M. Night Shyamalan \"Sjätte Sinnet\". Denna då 26 år gamla filmregissör/manusförfattare chockerade mig med en en film som kändes nytänkande, spännande och samtidigt kuslig. Lika mycket som jag imponerades av Haley Joel Osment fantastiska skådespelarprestation älskade jag hur Bruce Willis karaktär kämpade mot sina egna krav på sig själv och sitt ganska ganska knagliga liv. Hur han behövde prata ut minst lika mycket som egentligen behövde lyssna på Cole.
Varenda ny scen kändes spännande och började med ett ansag som sakta angav tonen åt vad som skulle komma. Oftast lät Shyamalan oss få sitta nyfikna och berättade sin historia vidare, ibland skrämde han oss ordentligt.

James Newton Howard som redan flera år tidigare fångat mitt intresse bland filmkompositörerna smög genom hela berättelsen med sin fantastiska musik, trådar vävdes sakta ihop och ni som sett den vet ju att vi egentligen inte visste någonting om berättelsen förens eftertexterna startade rulla.

Sjätte Sinnet är en historia om längtan, om att få ro, om att vara lite utanför och leva i sin egna lilla värld med de personerna som älskar en innerligt men att bära på någonting som bara man förstår och inte vågar berätta för någon. Om hur Malcom är den fadergestalt som Cole saknar och om ganska vanliga människor i en gråtonad värld som inte har några särskilda krav mer än att få orka leva.
Bruce Willis gör kanske sin bästa rollprestations någonsin, Joel Osment är suverän som pojken som vi tycker synd om och vill ska få leka med de tuffare pojkara.
M. Night Shyamalan blev plötsligt en av världens mest intressanta regissörer och skulle tack och lov senare också leva upp till de förväntingarna han gav mig efter den här fantastiska filmen.