RecensionMemento

Leonard Shelby är en man plågad av en mycket sällsynt form av minnesförlust. Han har nämligen inget korttids-minne alls! Denna åkomma hindrar honom från att minnas någonting som hänt under de senaste fem minuterna, därför för han konstant anteckningar och tar bilder med Polaroid-kamera. När filmen, som är berättad baklänges, börjar, förstår vi snart att Leonard är mitt uppe i jakten på den man som våldtog och mördade hans fru...

En klart schysst film! Brukar själv få allergiska reaktioner och klåda över hela kroppen när filmer börjar i slutet och sen sakta men säkert når fram till början. Så, varför uteblev då dessa vanskligheter här? Jo, helt enkelt för att det här känns väldigt befogat med den bakvända kronologin, vi får nämligen se filmen så som filmens huvudperson lever den. Vi vet inget om det förflutna men vi har en vision utav framtiden. Precis så har huvudrollsinnehavaren det. Efter ett brutalt överfall av hans hustru tappar han närminnet och minns bara saker i ca 15 minuter. Sitt handikapp till trots gör han allt som står i hans makt för att finna hustruns mördare och hämmnas. Slutet (eller början...) bör nog överaska de flesta. Överaskad blev jag också utav den mängd garv denna filmen bjöd på, långt fler än de flestra utav dagens komedier mäktar med. Absurda situationer spelas upp där det förkorade minnet sätts i centrum. Detta är en film man bör se och gärna se den mer än en gång, om inte annat så för att leta efter logiska luckor vilket ju tycks vara väldigt populärt i den här typen utav filmer.