Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionNight of the Living Dead



Några människor har barrikaderat sig i ett hus på landet, utanför står en hungrig armé av zoombier. Dessa ”levande döda” går bärsärkargång i såväl stad som land. Radio och TV uppmanar människorna att söka sig till särskilda byggnader där de erbjuds skydd, mat, vila och bevakning från delikatessätarna med en fallenhet för människokött.

Det är påfallande att ”Night of the living dead” är ett lågbudgetprojekt. Den är förvisso hyfsat snyggt filmad, men tekniken är väl inget att hurra för. Tillika kanske det inte är dåtidens hollywoodelit som George A Romero hade att utgå från när skulle göra filmen, men den är endå hyfsat välcastad med tanke på att han som sagt inte hade möjligheten att välja och vraka när han skulle utse sina skådespelare. Den starke i denna lilla grupp av människor som kämpar för sin överlevnad, medan zoombierna gör sitt bästa för att ta sig in i huset, spelas för ovanlighetens skull av en svart skådespelare. Normalt brukar svarta i skräckfilmer, vara de första som stryker med, i Night of the living dead är den svarte Ben (Duan Jones) den som bäst håller stånd mot människoätarna.

Jag upplevde inte Night of the living dead som någon vanlig skräckfilm, i den bemärkelsen att den varken var särskilt blodig, eller att den bjöd på särskilt många tillfällen där man bygger upp en stämning som sedan når sitt klimax, då man sätter hjärtat i halsgropen. Zoombierna har ganska timida utseenden, de är långsamma och de är mer patetiska än äckliga. För min del hade det lika gärna funkat om zoombierna var utbytta mot mördarbin eller ilskna pensionärer.

Styrkan i filmen ligger i det som försiggår inne i huset. Människorna i huset har olika åsikter om vad som är bästa sättet att skydda sig mot zoombierna. Den äldre mannen anser att det bästa vore att gömma sig källaren, Ben hävdar bestämt att det är bättre för de att hålla sig i själva huset, där de har betydligt fler flyktvägar. Så småningom lyckas de övriga i huset konverteras till Bens åsikt, men den äldre mannen håller bestämt kvar vid sin, att det är bättre att gömma sig i källaren, än att försöka fly och verkligen ta itu med problemet.

Kontentan blir att Night of the living dead är en helt okej film, särskilt med tanke på dess knapra förutsättningar. Viktigast av allt är kanske att Romero bevisar att man inte behöver någon monumental budget för att göra en bra film och det kan säkert inspirera många amatörfilmare att gå ut och spela in en film, särskilt med tanke på dagens DV-kameror. Nu när denna recension är klar, ska jag börja skriva på mitt eget filmmanus och fortsätta drömma om att min film en dag får samma kultstatus.