Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionNight of the Living Dead



De döda återuppstår och går till angrepp mot levande människor med en Omättande hunger efter deras kroppar. Några personer lyckas, ovetande om varandra, ta skydd i ett och samma hus och blir där tvungna att tillsammans jobba för att ta sig levande ut ur huset på vilket de döda klänger som iglar längs väggarna.

Filmen är uppbyggd kring de olika karaktärerna och deras samarbetsförmåga samt kring de olika beteenden människor anammar i livshotande situationer.

Filmen kan ses som en skräckrulle med målet att skrämma, bygga upp krypande stämningar och visa äckliga varelser med ännu äckligare beteenden. Men ser man den så, utan att tänka på karaktärernas betydelser, blir den lätt platt i handlingen och smått händelselös. Det hinner inte gå många minuter innan man då tycker att personerna är både korkade och fega och det resulterar i att man sitter i en och en halv timme och kritiserar rollfigurerna och tänker ett otal gånger; ”Så där hade jag aldrig gjort”.
Man måste alltså ta hänsyn till karaktärernas olika bakgrunder, vilka man får fantisera ihop själv, och deras sociala ställningar både i det amerikanska 60-tals-samhället och i den slutna gruppen som bildas, samt ha i åtanke att människor beter sig väldigt olika i livshotande situationer. Den instängda gruppens motsättningar och fejder är minst lika spännande som hotet utanför.
Att den är i svartvitt är ingen nackdel, trots att varken blod eller sår blir särskilt tydliga, istället riktas uppmärksamheten ofta till minspel, ansiktsuttryck och rörelser hos karaktärerna. Ljuset och kvaliteten är bra vilket gör det lätt att uppfatta konturer och detaljer i bilderna. Skådespelarinsatserna är mycket bra bortsett från några enstaka missar i minspelet men där är kanske snarare klippningen ansvarig. Regin och klippningen är oftast bra timad och överraskar med spännande, snygga vinklar och naturliga övergångar mellan händelse och ansiktsuttryck. Filmen innehåller allt den behöver, det vill säga inga onödiga bihandlingar, kärleksscener eller macho-fighter och det är just det rena, avskalade som gör den så speciell. Vore det inte för några enstaka tekniska missar så skulle jag ge den högsta betyg.