RecensionThe Straight Story
David Lynch är en experimentfull regissör som kanske mest förknippas med mystik, gåtfullhet och berättelser som är ganska mörkna och vridna. The Straight Story är dock en ganska hoppfull berättelse om en man vid namn Alvin Straight (Richard Farnsworth) som får reda på att hans bror fått en hjärnblödning. Det var tio år sedan de pratade med varandra sist och då lämnade de varandra som ovänner - nu vet Alvin att det kanske är hans sista chans att få se sin bror inan han dör så han beslutar sig för att resa den långa färden - på en motorgräsklippare.
Färden börjar, så också filmen. Och vi får se Alvins resa där han möter många intressanta karaktärer under vägen. Just detta är filmens stora styrka; förutom en bra Richard i huvudrollen möter vi också många färgstarka personligheter, om än för ett kort tag. Men vi minns dem, känner för dem och det hela gör Alvins resa väldigt spänande.
Den stora nackdelen är givetvis att det aldrig blir riktigt mer än så. Även om folks livsöden och en 73 - årig man på en gräsklippare är en spännande idé i sig så stannar det vid att det är en lugn, harmonisk film med sina små ljusglimtar. Om han hinner fram innan brodern dör glömmer jag helt bort och därför kan berättelsen utveckla sig ganska långsamt stundtals.
The Straight Story är en fin film. Det känns så - och den känns som en historia som Lynch berättar på ett lugnt sätt där han helt litar på att skådespelarna gör sitt jobb i den lugna omgivningen han byggt upp kring dem.
Jag kanske hade velat se lite mer inslag av dramatik men annars så klarar jag mig bra av att det bara är en historia om helt vanliga människor som saknar alla de där Hollywood - inslagen för att vi ska orka sitta kvar.
Filmen lämnar mig berörd på ett precis lagom sätt vilket gör att den känns lite som en i mängden av fina berätteler som en regissör vill tala om för oss och blir i slutomdömet en klart godkänd film som stannar kvar ett tag.
