Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionKampen



Robin (Olivia D’Abo) är en småfumlig tjej (i alla fall i jämförelse med de andra dockorna i gymnastiksalen). Hon vill gärna ta en plats i skolans gymteam The Flyers men ingen, allra minst hon själv, tror att hon har vad som krävs. Hon lever med en svag mamma och arbetar extra på styvpappans tvättinrättning. Hennes biologiska far omkom i en bilolycka då Robin också skadade sitt knä som nu sätter käppar i hjulet för hennes drömmar.
Visst ljus i mörkret erbjuds av Tommy (Keanu Reeves) som uppvaktar henne utan framgång. Istället gör Robin hellre som alla andra tjejer i gymnastiksalen; kollar in Mark (som av någon anledning är den enda kille som tränar samtidigt som tjejerna och dessutom alltid i bar överkropp…).

Sagan om Askungen måste ha legat som förlaga för denna historia, även om det saknas ett par detaljer. Robin är dock, precis som sin förlaga, en ensam tjej med snygga onda styvsystrar (en hemma och två elakingar i gymteamet) som förvandlas till vacker och dansant om natten (hon tränar ensam på natten). Hennes största dröm är att få gå på bal (komma med till gymnastiktävlingarna).

Historien här är dock underordnad castingen, åtminstone om man ser filmen tjugo år efter att den kom till. Största intresset ligger onekligen i att få se unge Reeves i röda solglasögon och illasittande stormönstrade kavajer med axelvaddar (och notera att han inte spelar mycket sämre då än i Matrix). D’Abo och Reeves har dessutom en tonårig sexscen ihop, vilken måste vara en av hans första i karriären.
Soundtracket består av entonigt hårda trummor och de vanliga syntslingorna samt textrader som liksom på ett subtilt sätt också berättar en historia, som under ovan nämnda sexscen: ”The first time we gave in to love…”, ja ni förstår. Det vore en underdrift att säga att det redan taffliga kärlekspartiet blir ännu äckligare, och som om inte det vore nog följs den upp av en bisarr morgonen-efter-scen där Reeves och D’Abo tvättar och viker lakan ihop.
Är detta det lakan de delade ihop natten innan?
Så vackert och naturligt.

I övrigt är det som vilken kämparfilm som helst. Vi har ju fått lära oss att killar boxas (Rocky) och tjejer dansar (Flashdance). Alla svettas dock och här finns träningsscener för att räcka till en hel dvdbox. Robin och hennes väninna Carly sporrar varandra och svettas i maskiner filmade från alla upptänkliga vinklar.
Långrandigt och repetitivt.

Alla Karaktärer utom Robin är totalt endimensionella (vilket ju alltid passar Reeves) med styvpappan som genomelak ”You're dressed as one of those lesbos or something” och mamman som vek, pillerknaprande och undflyende.

Visst intresse finns i relationen mellan mor och dotter, samt i Robins utanförskap men det är halmstrån som snabbt rycks ur handen av varje uselt yttrad replik.
Filmen är ofta på tok för mörkt ljussatt för att man helt ska kunna se vad som sker (självbevarelsedrift från regissören?) och Reeves bistory är inte underbyggd alls, men det kvittar.
Det är en dålig film, men de plus den har finns på rätta stället; Robins och Carys shoppingrunda, gymteamets två bitchar, Michael Jackson lookalikes som breakdansar i skolkorridorerna, besök på rockklubb, mickdopp och en dansbattle i akrobatisk skrud.

Om inte annat visar en snabbtitt på de inblandades fortsatta karriärer att filmen Kampen utgör ett par märkliga sammanträffanden.
Regissören Paul Lynch är teveserieveteran. 1993 gjorde han den kortlivade serien Matrix, där en viss Carrie-Ann Moss spelade med.
Olivia D’Abo, som började sin karriär i Conan the Destroyer, har kanske inte fortsatt till så mycket ädlare produktioner, men hon gjorde en av rösterna i Animatrix.
För att nu inte nämna Reeves…
Spooky.