RecensionMin bäste väns bröllop
Gillar man Julia Roberts, så är det garanterat en film man underhålls av. För blir det roligare än så här att se Julia Roberts vara desperat, kedjerökande och svärande, i en film om kärlek, svek och desperation. Men för att göra det hela roligt, så blir det en slags parodifilm, och aldrig har det varit roligare än att se Cameron Diaz springa med handen fläktande, som om hon var en glad fjortis som inte kunde fatta att en grej verkligen hänt, än i denna film. Hon gör verkligen en parodiroll av sig själv, vilket vi väl känner igen också i hennes underbara roll i \"Den där Mary\".
Förutom de underbara skådespelerskorna, har vi två riktiga snyggingar i rollistan: Dermot Mulroney och Rupert Everett. Men den roligaste av de två är nog Everett som gör en fjollig roll, som lyckas charma helt.
Filmen börjar med att Julianne får ett telefonsamtal av sin bäste vän, Michael, med vem hon hade ett förhållande med nio år tidigare och med vem hon lovade att gifta sig med om hon inte hittade nån annan innan 28 års ålder. Men nu ringer Michael och talar om att han ska gifta sig, och vill att hon ska komma till bröllopet för att ge honom stöd.
Då beslutar Julianne sig för att stoppa bröllopet till varje pris, men det blir inte precis som hon tänkt sig.
Må vara att det inte är en perfekt film, men roligt är det de flesta gånger, men eftersom det inte har ett genomtänkt koncept så blir slutet ganska så förutsägbart, typiskt amerikaniserat.
Förutom den biten, så är det en riktig skrattfest och aldrig har det varit roligare att se Julia Roberts i en film. Hon har efter denna film fått mig uppskatta hennes karaktärsskådespeleri mer, men det gör henne inte till en av tidernas bästa skådespelerskor, utan till en av 90talets bästa skådespelerskor.
