RecensionDr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben
Dr. Strangelove är antagligen Stanley Kubricks mest kontroversiella film. Trots att han gjorde filmer som Paths Of Glory (Ärans Väg), som var förbjuden i Frankrike i årtionden och A Clockwork Orange, som när den kom ut var tvungen att snabbt försvinna från Storbrittaniens biografer fort på grund av alla våldsbrott den sades vara skyldig till. Detta ledde i sin tur till att Kubrick mottog mängder med dödshot mot både honom själv och hans familj. Dr. Strangelove var när den kom ut så väldigt aktuell och kontroversiell att det nästan är otroligt att något filmbolag vågade satsa pengar på filmen som driver med nästan allt man egentligen inte får driva med.
Filmen handlar om krisen som uppstår när den galne generalen Jack D Ripper med hjälp av ett kryphål i lagen lyckas beordra 34 B52:or att flyga in i Ryssland och släppa atombomber över hela landet. Efter detta växlar handlingen mellan \"The War Room\" där USA:s president och hans närmaste män försöker lösa krisen håller till, basen där Ripper stänger in sig efter sin galna order och på en utav de 34 B52:orna som är på väg mot sitt mål.
Kubrick som skrev manuset baserat på Peter Georges bok Red Alert tillsammans med Peter Sellers och Terry Southern driver med den amerikanska regeringen, den ryska regeringen, nazister, kommunister, britter, texasbor och allt där emellan. Peter Sellers står för tre fantastiska
rollprestationer (egentligen skulle han spela Major T.J. 'King' Kong också men skadade sig och ansåg det vara för mycket med fyra roller i samma film plus en skada). Nu spelar han i stället: Captain Lionel Mandrake, en extremt \"brittisk\" man som är den ende som vet vad det är som pågår och har chans att tala med Jack Ripper själv. Sellers andra karaktär är President Merkin Muffley, USA:s träige president. President Muffley är det närmaste Sellers kommer en \"normal\" roll i den här filmen.
Den sista och mest originella rollen är som den rullstolsbundne kärnkraftsexperten med ganska kraftiga undertryckta nazisympatier Dr. Strangelove. I och med att
Sellers inte fick någon Oscar för dessa roller plus att 2001 inte fick någon av de stora så har jag fullständigt tappat respekten för en Osacrsstatyett.
Utöver Sellers briljanta prestation så gör George C. Scott en roll som nästan kommer upp i Patton klass som den burduse generalen 'Buck' Turgidson. Även Sterling Hayden gör en mycket bra insats som den tokige antikommunisten Jack D Ripper. Slim Pickens spelar Major T.J. 'King' Kong som tillsammans med bland annat James Earl Jones finns ombord på B52:an vi får följa med. Slim Pickens ska i verkligheten tydligen bete sig i stort sett likadant som han gör i filmen. Därför är det ganska underligt att det blev han som fick bli personen som åkte runt och gjorde reklam för filmen i TV, radio och dylikt. Men å andra sidan så kom det ju aldrig på tal att Kubrick skulle göra sådant, och Sellers var inte mycket för att åka runt och prata med journalister heller.
Filmen är bara 90 minuter lång men på den lilla tiden så hinner Kubrick locka ur en mer gapskratt än någon annan film, oavsett längd, man får sig många tankeställare, och en filmupplevelse utöver det vanliga. Detta är enligt mig Kubricks bäst regisserade film. Inget klipp är onödigt. Ingen kamerarörelse är gjord utan en tanke. Allt är så fruktansvärt välgjort. Dr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben är helt klart en utav världens tio bästa filmer, och det är en komedi (satir). Komedier brukar ju sällan klassas som mästerverk, men det bör absolut Dr. Strangelove göra.
