Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionÅr 2001 – ett rymdäventyr



- Vad är det för genre?
- Genre... ha! Försöka kategorisera det enda okategoriserbara i filmhistorien...
- Okej...

- Jag tycker inte År 2001 är riktigt lika bra som *, men en rätt shysst rulle.
- Ghmmhg... Gah. År 2001 är inte någon ordinär \"rulle\", det är ett fenomen, ett konststycke som övergränsar ord som \"rulle\". Antingen så hatar du den eller så avgudar du den, finns inga mellanting.
- *host* Jag måste nog kila nu...

Jo. Så är det, vad jag än kan försöka säga om denna filmen, så blir det något abstrakt och otydbart. Nu skulle jag kunna säga \"vilket i och för sig är rätt passande\", men det gör jag inte. När jag berättar om År 2001 för någon som inte sett den är det svårt att säga nåt bra, det brukar mest sluta med att jag inte vill säga vad den handlar om och hur mycket jag älskar den.

Faktiskt, när jag vill berätta om denna filmen, vill jag inte alls berätta om den. Jag vill inte befatta mig med ord. Jag vill ta personen jag pratar med i handen och springa till närmaste videobutik och sen se den så fort som möjligt. Det är sån filmen är, replikerna kan man nog räkna på sina fingrar. Kanske med hjälp av en tå eller två. Den pratar inte mycket. Den visar.

Stanley Kubrick hette mannen som regisserade denna. Han läste en novell av en författare vid namn Artuhr C Clarke och bestämde sig för att göra filmmanus av den. Tillsammans med Clarke skrevs alltså manuset. Historien tar troligtvis sin början flera miljoner år före Kristus. Ett pack apor kämpar för överlevnad, med rovdjur och andra apstammar som rivaler, ute i en stor, ogästvänlig öken. Så en dag står den där, framför de alla. Monoliten. Som ni säkert vet förflyttar sig berättelsen sedan ut i rymden. En stor, ogästvänlig, svart öken. Monoliten dyker upp igen i modern tid, år 2001 för att vara exakt. För aporna var det en utmaning att röra vid monoliten - ett objekt helt olikt något dem tidigare stött på. Utmaningen låg i att våga. För oss människor är det åter igen en utmaning att vidröra monoliten - då den den här gången står på månen. Från månen tas vi sedan med på en resa ännu längre bort för att utforska deras sanna ursprung...

To the infinity and beyond.

Jag kallar det inte science fiction, drama eller konstfilm. Det är en utav de där få som är svåra att kategorisera, och nog mår bäst av att inte bli kategoriserade heller. Men den behandlar i alla fall saker som intellektet. Kroppen, intellektet och själen. De saker som utgör en människa, vilket utav de tre är störst? Är alla lika värda? Eller är de uttryck för något som egentligen är större än vad man kan innefatta i ord?

Man kan se på den på hur många sätt som helst i alla fall. Jag ser den som ett underbart fenomen, men jag skulle kunna se den som en vanlig film. Skulle jag göra det skulle jag fortfarande tycka den var fantastisk. Den är mångtydig, för mångtydig för vissa. Man kan lätt säga att den inte ska analyseras, den är ett abstrakt stycke som inte har något specifikt syfte. Men jag säger våga! Våga tänka, våga påverkas av den, våga analysera den.

Kanske kommer du inte fram till något, kanske driver du bort i helt andra tankar, kanske kommer du fram till att man kan komma fram till hur mycket som helst. Jag tror det är helt okej. Kanske är det inte en mening Kubrick ville få fram, utan en tanke. Sen får var och en göra vad man vill med den tanken och skapa något helt eget av den.

Men sen kanske han bara var en uttråkad snobb med för mycket pengar och för mycket marijuanarök i lungorna.


År 2001 är och förblir ett mysterium. Och förresten - se, om du kan, till att se den längre versionen, det finns två versioner där den ena saknar vissa bilder emot slutet, det hjälper verkligen att se den längre.