Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionShrek 2



Tecknad film är för barn. Innan vågen av animerad underfundig film sköljde över världen var det i stort så många såg på det. Den första filmen om träsktrollet Shrek begränsade sig knappast till barn i skolåldern, och uppföljaren är om möjligt ett än mer briljant exempel på hur vuxenvärldens idioti listigt kan hånas, rart maskerat till sagofigur. Innan världen fick stifta bekantskap med denna gröna filur och hans manskap pratades det mycket om hur Dreamworks, som står bakom filmen tävlade i en helt annan division än konkurrenten Pixar, som bland annat kommit med Rädda Nemo och Monsters Inc. Enligt mig har skaparna av Shrek nu kommit upp jämsides med sina rivaler, och lyckas dela ut kängor som är bra mycket saftigare och ordentligt mycket smartare.

Shrek och hans numera lika gröna hustru, prinsessan Fiona reser den här gången till kungariket Långt Långt Borta, en stad med uppenbara likheter med Los Angeles. I staden är träsktroll inte direkt ansedda som värdiga makar åt prinsessor, och det dröjer inte länge innan Den Goda Fén försöker röja Shrek ur vägen för att hennes son, Drömprinsen skall ta hans plats vid Fionas sida.
Filmen skulle inte vara den samma om det inte vore för Shreks vapendragare, Åsnan. Eddie Murphys sätt att ge liv åt detta yrväder lyckas återigen utmärkt, även om denna figur den här gången får ta ett steg tillbaka i förmån för en ny bekantskap. Mästerkatten i stövlar (undertecknad Antonio Banderas i den engelskspråkiga versionen) utgör en synnerligen underhållande detalj i filmen, precis som sättet som filmens pappor och mammor häcklar dagens samhälles utseendefixering och fåfänga ideal.

Nej, att tecknad film endast skulle vara för barn är definitivt ett minne blott. Snarare är det här en film med allt för många smarta och träffsäkra lager för att de allra yngsta i publiken skall kunna se det riktigt roliga och briljanta med den. En film som både kan få med Nick Cave and the Bad Seeds och Pinocchios intresse för damunderkläder bör dock anses som en fröjd för samtliga sinnen, speciellt för barnasinnet hos oss vuxna.
Dessutom bör den som vill pressa ut en sista skrattsalva ur sina biopengar stanna till efter eftertexterna. Det är sannerligen värt det!