Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionGilbert Grape



För en tid sedan såg jag en film som heter Gilbert Grape. Det är en film som handlar om att vi ska älska dem som är extra utmärkande på något sätt.

Filmens huvudperson är Gilbert Grape. Han bor i en liten småstad med sin mamma, en bror och två systrar. Hans mamma är överviktig eftersom hon började tröstäta när Gilberts pappa dog. Nu för tiden sitter hon bara i soffan och tittar på tv så hennes barn får ta hand om sig själva och varandra bäst dem kan. Gilberts bror, Arnie, är förståndshandikappad. För det mesta hänger det på Gilbert att se till så att Arnie sköter sig, och inte lockar till sig polisen genom att klättra upp i vattentornet till exempel. Varje år kör människor med husvagnar förbi staden som Gilbert och hans familj bor i. Ett år går en bil sönder och ägarna till bilen, en mamma med sin dotter, blir tvungna att stanna i staden tills de lagat den igen. Under tiden lär de känna Gilbert, och visar honom en helt annan värld än den han är van att leva i.

Jag tycker verkligen att karaktärerna i Gilbert Grape är trovärdiga. Det tycker jag för att jag vet att det verkligen finns överviktiga och förståndshandikappade i dagens samhälle. Dessutom känner jag igen mig själv i dottern som får problem med bilen. Precis som hon har jag en massa bra tankar och slutsatser med mera som jag bara längtar efter att dela med mig av till någon, till exempel den jag är menad att gifta mig med i framtiden någon gång.

Miljöerna i filmen är riktigt bra gjorda tycker jag. För att tittarna ska förstå hur liten och gles den lilla staden där Gilbert bor är han dem placerat Gilberts och hans familjs lilla stuga mitt ute på en gräsmatta utan något annat än skog och gräs i sikte. För att tittarna ska förstå att staden ligger ute på landet har dem spelat in i byggnader av trä och klätt karaktärerna i smutsiga jeans och skjortor. Allt detta har dem lyckats med. När Gilbert lite senare i filmen besöker ett nyöppnat köpcenter, som ligger lite utanför den lilla staden och är byggt i vit sten, ser han helt malplacerad ut. Hans smutsiga yttre skär sig verkligen mot det rena, vita köpcentret.

Musiken i filmen spelar knappt någon roll alls, mest med tanke på att det nästan inte förkommer någon musik i filmen. Det är bara i slutet som musiken spelar en viss roll.

Jag skulle önska att den här filmen blev en klassiker, för den är verkligen bra. Det tycker jag för att jag får en sådan medkänsla med alla karaktärerna i filmen. Jag känner verkligen deras smärta, och när Gilbert berättar om hans mammas tragiska öde vill jag bara gråta. Jag tycker att den är helt underbar och jag skulle ge den fem poäng av fem möjliga.