RecensionThe Truth About Love
Jennifer Love Hewitt har varken fått fart på vare sig skådespelarkarriären eller som sångerska. I och med The truth about love kommer hennes karriär som skådespelare inte direkt skjuta i farten. Inte ens att hon för filmens skull lärt sig prata med brittisk accent gör att hon kommer ståendes ur denna romantiska komedi. Men som tur är så är hon inte ensam, hela filmen och dess produktion är ibland pinsam amatörmässig.
Alice (Jennifer Love Hewitt) skickar ett fejkat alla hjärtans dag- kort till sin man för att se hans reaktion och om han eventuellt har en affär vid sidan av. Hennes skämt övergår snart till allvar när hon märker att han inte säger något om brevet och strax därefter får hon sina farhågor besannade. Men istället för att helt nedslås att fakta så tar hon upp kampen med sin mans älskarinna. Hon tänker inte ge sig men hennes sätt att gå till väga kanske komplicerar saker och ting mer än de löser.
Det här är alltså filmen där Jennifer L. Hewitt tog kurser i engelska för att kunna agera trovärdig som britt. Det är kanske det mest komiska med den här filmen för på övriga punkter lyckas den inte alls. Mest hemsk är dialogen som känns uppstyltad värre och tillsammans med en fasansfull bakgrundsmusik är det något bland det värsta i genren på länge. Stackars alla skådespelare som med detta hemska material själva framstår som skådespelare i pjäs uppsatt av och med lågstadieelever. Dougray Scott som vanligtvis är en väldigt duktig skådespelare har nog aldrig skådats så här dålig. John Hays regi är precis som allt annat i filmen, helt katastrofal.
Vanligtvis så är jag otroligt svag för romantiska komedier, hur smetiga dom än må vara. Och just britterna är i vanliga fall dom skickligaste på denna genre men nu tar man ett stort kliv tillbaka och skämmer ut sina landsmän. Det kan låta hårt, men jag kan inte ens under mina mest ytliga stunder tycka om filmen när Jennifer sexig som få byter om och sminkar sig som värsta ludret. Då är det illa, väldigt illa.
