Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionLilja 4-ever



Jag har sett Lilja 4-ever två gånger i hela mitt liv. Första gången var det tillsammans med klassen, då tyckte jag den var ganska värdelös. Det var som om Moodysson spydde skuldkänslor på oss och att allt var så uppenbart så det blev dåligt. Det var för ca 1½ år sedan...

Filmen handlar om Lilja (Oksana Akinshina) som bor i en ex-Sovjetstat där allt i princip ligger i ruiner. Allt är smutsigt och allt är fult. Liljas mamma (Lyubov Agapova) har träffat en ny man som bor i det \"vackra\" USA. Det är sagt att Lilja och hennes mamma ska få flytta till denna man men ödet vill annorlunda.

Liljas mamma lämnar henne helt ensam, med endast en girig moster Anna (Liliya Shinkaryova), i landet. Allt går bara nedåt och Lilja hamnar på botten och blir där sedan sparkad på flera gånger genom filmen.

Den enda som försöker hjälpa Lilja är Volodya (fantastiskt spelat av Artyom Bogucharsky), en kille som strävar runt på gatorna redo att erbjuda lim för att få hänga med de stora grabbarna.

Men Lilja träffar sedan Andrei (Pavel Ponomaryov) som erbjuder henne att följa med till det \"härliga\" Sverige där allt skulle komma att bli så bra, enligt honom. Men det visar sig att allt blir bara sämre och sämre.

Men Moodysson är smart! Han låter det hela tiden finnas ett litet hopp någonstans. Det gör att det inte blir allt för jobbigt att se filmen. Sedan scenerna med Volodya som ängel är helt fantastiskt och nästan surrealistiskt.

Skådespelarna gör ganska tama roller, förutom då Oksana och Artyom som är riktigt bra och trovärdiga. Men det är någonting som jag stör mig på. Jag kan inte sätta fingret på vad det verkligen är men jag tror det har med hela upplevelsen och att man har haft så höga förväntningar på filmen redan innan.

Men jag tycker i alla fall bättre om filmen nu än då. Men det känns fortfarande att budskapet som Moodysson vill få fram är för uppenbart och fellevererat. I \"Ett hål i mitt hjärta\" tycker jag att det är perfekt och samma i \"Fucking Åmål\" men är blir det lite för mycket.

Sedan har jag alltid beundrat Moodysson för hans användning av bildspråk blandat med oftast helt rätt placerad musik. Underbart även i denna filmen!

Sedan undrar jag vad Moodysson och broar har gemensamt. Är det samma bro man får se från \"Fucking Åmål\" (då Elin och Agnes står och pratar) och i \"Ett hål i mitt hjärta\" (då Tess står och tittar ut i ingenstans)?