RecensionGhost Ship
En kanadensisk stridspilot lejer ett bärgningsteam att undersöka ett spökskepp som han siktat ute på Berings hav. Teamet finner den italienska lyxkryssaren Antonia Graza, som försvann redan 1962. Enligt sjölagarna kan vem som helst ta anspråk på öde skepp som återfinns på internationellt vatten. Snart har man tagit lyxkryssaren i anspråk och påbörjar bogseringen, men skeppet döljer många hemligheter. Rättare sagt har den många skelett i garderoben. Filmen har många likheter som tex identiskt manus med lågbudgetfilmerna om spökskepp som du hyr i din lokala videobutik, med en väsentlig skillnad, det här är en påkostad storproduktion av Warner Bros. Och det märks, filmen har en solid början som slog mina förväntningar och ingav stora förhoppningar (WOW vilket anslag!!!). Det finns några riktigt roliga hoppa till skrämselscener, däremot är datoreffekterna av mycket varierande kvalitet efter den inledningsvis helt briljanta öppningsscenen på dansgolvet.
Men efter halva filmen har gått gör den ett värre magplask än jag gjorde på simlektionerna i 6:e klass. Jag vet inte hur jag ska beskriva vilken vändning filmen tar, men orden löjlig, patetisk, fånig, genant, osannolik, tråkig ingår i beskrivningen. Jag vill inte avslöja mer än man borde eftersom filmen balanserar på alla överraskningar för att kunna hålla intresset uppe. För er som aldrig hyrt några spökskeppsfilmer så går det allt som oftast ut på att en liten grupp överraskande hittar ett spökskepp som fortfarande flyter mot alla odds, detta i sin tur innehåller utan undantag en fantastisk skatt enligt alla lurviga sjömanssägner. Utan eftertanke kappklättrar man ombord och blir fångade inuti skeppet. Och väldigt snart märker man att något är väldigt fel och man är sällan och aldrig ensam ombord och skeppet får allt som oftast väldigt bråttom att sjunka. Dessutom är filmen producerad av filmbolaget Dark Horse som även gjort 13 Ghosts och House on Haunted Hill och de historiemässiga likheterna är inte likheter, de är istället identiska. (Dock rekommenderar jag alla som diggar skräckfilm att kolla in de sistnämnda filmerna omgående.)
Men utöver dessa redan uppenbara upplägg vill jag att ni själva får lista ut resten.
Det här är en katastrof eftersom filmen är riktigt, riktigt spännande och hade kunnat bli den första bra spöksskeppsfilmen sedan Amando De Ossorios Ghost Galleon 1975.
Två favoritskådespelare befolkar rollistan,
Gabriel Byrne från The Keep, Usual Suspects, Fröken Smillas Känsla för Snö är som alltid, utan undantag, mycket bra. Filmen skulle definitivt ha tjänat på mer exponering av densamme. Byrne är kul på alla sätt, även levnadsmässigt, före han gav sig in på skådespelandet var han bl.a. arkeolog, snabbmatskock, skollärare och tjurfäktare. 1999 gav han en intervju med New York Post där han avslöjade att han blev ofredad av sin latinlärare när han förberedde sig vid ett engelskt seminarium till präst.
Fd boxaren och Golden Glove vinnaren Ron Eldard från Black Hawk Down, Mystery Alaska, Sleepers yrar även han omkring på båten.
Skådisarna har hittat en fin kemi och deras insatser känns initialt ovanligt bra vilket även Julianna Margulies ska ha cred för.
Ta fram ett stoppur och knalla ner till Videoteket och hyr den här (fråga om ni får hyra den för halva priset), greppa fjärren och tryck på stopp när exakt halva filmen passerat.
Betygsmässigt så får första halvan av filmen full pott (50% av 10 poäng) och andra halvan förtjänar tyvärr inte en blick. (Skulle inte någon helt enkelt kunna göra ett slut på den här?)
Så filmen får 5 meter stålvajer och 5 meter tvättlina.
