Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionMadagaskar



Oväntat bra och rolig Dreamworks-animation om några djur på New Yorks Central Park Zoo: lejonet Alex som är det stora dragplåstret på djurparken med sina uppskattade shower, den uttråkade zebran Marty som längtar bort till det mystiska ’det vilda’, giraffen Melman med sina neuroser och sin hypokondri, samt den praktiskt lagda flodhästen Gloria. De har till synes allt de kan önska och njuter av livet – det vill säga, alla utom Marty, som en dag ser till att de kommer att hamna på äventyr de knappt vågat drömma om.

Madagaskar är en förvånansvärt humoristisk och intressant historia i lagom längd med välanpassat innehåll. Utseendemässigt håller filmen den klass jag som åskådare blivit van vid tack vare det senaste årtiondets animationsboom, och trots vissa logiska snedsteg i berättelsen fungerar temat och händelserna med glädjespridande resultat. Som helhet är den möjligtvis inte lika välskriven och fyndig som exempelvis Hitta Nemo eller Shrek 1 och 2, men mycket bättre än jag förväntat mig vilket gjort den till en positiv överraskning.

Den har en egen sorts charm uppblandat med den för tänkta barnfilmer ofta förekommande moralbiten som gör att allting blir bra på slutet även om vägen dit har lömska gropar. Ty förutom att beskriva de fyra djurens besynnerliga resa och möte med en värld helt främmande dem så handlar Madagaskar egentligen om den nära vänskapen mellan Alex och Marty, hur de sätts på prov i en omgivning som omedvetet får dem att ifrågasätta sin för det vilda djurriket ovanliga relation som växtätare och köttätare. Den blir en symbol för ett sedan urminnes tider välkänt dilemma bland människor av olika slag – förmågan att överkomma sina olikheter och acceptera varandra som de individer vi är.

Andra klyschor, som att gräset alltid verkar grönare på andra sidan, är heller inga nya begrepp, men fungerar ändå eftersom berättelsen i sig är ganska engagerande. Det är också rätt gulligt att de fyra djuren i centrum känns litegrann som gjorda med arketyperna för ett pojkband i åtanke; där finns charmören och hans rappkäftade bäste polare, där finns den förnuftiga och den försiktige, och i periferin – bland lemurerna och andra djur i omgivningen – såväl egoistiska gängledare som smarta rådgivare och både kloka och dumma kompisar.

Allt gestaltas som en vuxen barnfilm med blinkningar åt såväl snällhet och godhet som ironi och sarksam, det sistnämnda främst i form av mina personliga favoriter; tre charmiga pingviner med en excentrisk ledare i spetsen för rymningsförsök med Antarktis som mål. När de samarbetar för att uppnå önskvärt resultat är de sluga som vilka skurkar som helst i coola actionfilmer och har ett crew av både utbrytarkungar och navigatörer som försäkrar om framgång under uppdragen.

Dessutom förekommer några glada flirtar med andra filmer, exempelvis American Beauty, som framkallar belåtna småleenden hos entusiasten.

Madagaskar må sakna den där sista pusselbiten för att bli en riktigt helgjuten barn-/vuxenfilm, som kan uppskattas av alla generationer för olika delar av innehållet, men den kan å andra sidan ses som ytterligare ett steg för att föra den nya tekniken vidare: från verk som skall passa alla till kreationer där animationen i sig inte är det viktiga, utan endast medlet genom vilket framtidens produktioner redovisas. På så sätt kommer det antagligen bildas en hel marknad där animation inte längre mest förknippas med filmer för de yngre utan helt enkelt är ytterligare ett sätt för konsten att skapas och framdrivas på.

I så fall har vi en spännande tid att se fram emot.