Kom ihåg mig
Glömt lösenord Logga in
Ange din e-postadress så skickas du en länk där du kan återställa ditt lösenord...
Inloggning Skicka

RecensionÄlskade hundar



Nämner någon mexikansk film ställer sig de flesta som levande frågetecken. Ett land som maximalt lyckas producera 15 filmer per år, varav nästintill ingen får internationell distribution lyckas inte ge större väsen av sig. Att de enda jag spontant kan komma på som varit verksamma inom den mexikanska filmen är exilspanjoren Buñuel under mitten av 1900-talet, Alfonso Cuarón som ska göra den kommande Harry Potter-filmen och Robert Rodriguez som numer (tack vare en hjälpande hand av Quentin Tarantino) lyckats göra karriär i Hollywood, gör det inte bättre.
Om Alejandro González Iñárritu skulle lyckas lika bra skulle jag inte bli förvånad. Den 37-årige debutanten (!) har nämligen gjort en film som har rönt stora framgångar i filmfestivalen över hela världen och till och med lyckats sno ihop sig en Goden Globe nominering som bästa utländska film som Triangelfilm valt att distribuera här i Sverige.

Filmens tre huvudpersoner bor i Mexico City men lever ändå i vitt skilda världar.
Octavio lever en tuff tillvaro, men märker av en ren händelse att det går att dra in stora pengar på familjens hund i blodiga hundslagsmål och vill tjäna ihop tillräckligt mycket pengar för att rymma med sin svägerska Susana. Den andra delen handlar om Valeria, en hyllad fotomodell som får sin karriär slagen i spillror på grund av en olycka och söker tröst i sällskapet av sin hund. Till råga på allt elände, hamnar hunden under parkettgolvet i lägenheten utan möjlighet att komma loss.
Och El Chivo är en före detta gerillasoldat som nu på ålderns höst lever på gatan med sina hundar och försöker kontakta sin dotter som tror att han sedan länge är död. De tre livsödena bokstavligen kolliderar vid ett tillfälle som för alltid kommer ändra deras liv och deras planer och berättas innan och efter händelsen som tre episoder som skulle kunna vara tre helt olika filmer.

Den närmaste jämförelsen jag kan göra med någon annan film, är att kalla denna för någon sorts blandning mellan ?Short Cuts? och ?Go?, men med ?motherfucker? utbytt mot ?puta madre?. Med andra ord absolut inget att skämmas för.

Filmen är välgjord med ett väldigt vitalt foto och en påtaglig nerv i skådespeleriet och tempot växlar enormt. Det är en väldigt temperamentsfull film. Jaktscener växlas med lugn dramatik och hopp i tiden används för att berätta historierna som saknar egentlig röd tråd och bara har hundarna och längtan efter något bättre som gemensamma nämnare och alla kopplingar mellan delarna känns fullkomligt logiska eftersom de lever självständigt.

Och just här ligger skälet som sänker betyget. Under den första timmen imponeras man och tycker att det är fenomenalt. När den andra episoden börjar sjunker filmen rejält. Inte för att det är dåligt, men händelser och framför allt ett driv i historien saknas. Episoden om El Chivo höjer filmen, men även här kunde man lugnt klippa lite friskare, för filmens långa speltid (2 tim 27 min) börjar sakta men säkert kännas i kroppen.

I övrigt finns det inget att klaga på och det är glädjande att bra filmer dyker upp varstans på denna jord. Jag tycker därför att det är synd att denna inte lockat en särskilt stor publik trots att den förtjänar det.