RecensionThe Rape After
En ung modell vid namn Shu Ya kommer i kontakt med fotografen Mo Hsieh, som har stulit en udda staty från ett tempel. Han övertalar henne att följa med hem, med avsikt att sexuellt utnyttja henne. Planen går dock inte i lås, utan båda två blir så berusade att de somnar. På natten äger en fasansfull händelse rum. En demon som härrör från statyn vaknar till liv då templets krafter inte längre kan hålla den inlåst. Shu Ya blir ovetandes våldtagen av demonen i sömnen.
Mo Hsieh blir snart förälskad i ytterligare en kvinna, Li Ting Ting, som råkar vara dotter till mästaren av templet från vilket han stal statyn. Samtidigt bekräftas det att Shu Ya är gravid. Mo tar henne därför till en tvivelaktig doktor som utför aborter. Men märkligt nog så förhindrar en våldsam storm operationen och Shu Ya hinner besluta sig för att behålla barnet. I bilen på väg hem hamnar de i bråk gällande barnets framtid, och av misstag råkar de ut för en allvarlig olycka. Mo lyckas ta sig oskadd ut ur den brinnande bilen, men de härjande lågorna tar Shu Yas liv. När en obduktion utförs på den ohyggligt brännskadade kroppen vaknar onda makter till liv. Vad som kan liknas vid ett barn kravlar sig ur sin moders mage. Snart inleds en serie groteska mord och otäcka incidenter går ut över Mo och Li Ting Ting. De inser snart att de har blivit drabbade av en förbannelse och tar i sin desperation hjälp av ett antal präster för att besegra de demoniska makter de har emot sig.
Tom Lau's The Rape After inbjuder till en särpräglad och lite egendomlig upplevelse som avviker från merparten av de skräckfilmer vi är vana vid att titta på från Hong Kong. Dess Europeiska betoning gällande både atmosfär och skräckfigurer tillför en relativt fräsch känsla, och det faktum att filmen är rätt så humorfattig förser produktionen med en bitvis ruggig stämning. Samtidigt är det i hög grad en film som drabbas av en ganska osammanhängande handling, den tappar fort sin röda tråd och innehåller alldeles för många bihistorier för sitt eget bästa.
De stycken som involverar filmens handling som jag inledde recensionen med är i själva verket bara en liten beståndsdel av vad som presenteras för oss intrigmässigt. En ansenlig mängd karaktärer introduceras som banar väg för oräkneliga sidospår. Det är förbryllande och framförallt ett ytterst osmart drag av Tom Lau som på detta vis fördärvar strukturen. Vi får bekanta oss med Shu Yas mor och hennes efterblivna son, och i samma veva lära känna Li Ting Tings familj. Eftersom detta i första hand utspelas under filmens tidiga skede blir följden att ett långsamt tempo skapas. Riktig spänning låter vänta på sig men med tålamod så lyckas man passera den småtrista uppbyggnaden för att sedan vara med om en, i mitt tycke, väldigt medryckande skräckhistoria. De moment som innefattar övernaturliga inslag, och skräck i allmänhet var något som väckte ganska stor beundran. Det beror främst på det stämningsgivande utseendet. Interiörer samt exteriörer funkar utmärkt, med en ljussättning som bidrar med en surrealistisk ton. Det flirtas friskt med europeiska filmskapare som till exempel Lucio Fulci (The Beyond, Zombie 2) och Dario Argento (Suspiria, Deep Red). Klichéerna är faktiskt inget som skamfilat produktionen utan jag fann det enbart roande.
The Rape After är under vissa stunder oerhört våldsam. Blodigheterna överträffar många Hong Kong skräckisar men den lyckas i slutändan ändå inte nå upp till de mest extrema titlarna. Ebola Syndrome, Untold Story samt Run And Kill är bara några ur det hyfsade urvalet av bloddrypande och filmiskt sett, betydligt bättre skräckproduktioner som har skapats i Hong Kong. Angående de varierande vidunder som dyker upp har jag enbart en positiv bild i huvudet. Demoner, zombies, ondsinta djur och andra vanskapta varelser - den här filmen har mycket, och trevligt nog sådant jag är förtjust i. Dessa övernaturliga inslag grusar säkerligen den färdiga produkten för många åskådare, det kan onekligen lätt bli så att man tröttnar på den enorma mängd av paranormala skapelser som Tom Lau valt att inräkna. Gillandet av det hela beror helt och hållet på smak, personligen är jag fascinerad av sådant och respekterar därför regissörens val.
Skådespelarmässigt har väl filmen inga glansnummer att bjuda på men nivån är helt klart stabil. Mo Hsieh, spelad utav Melvin Wong känns dock helt olämplig som huvudkaraktär då hans handlingar inte på något sätt kan ses som anständiga. Det är en klar fördel om man kan sympatisera med personerna i filmen, men när det gäller honom så är misslyckandet tyvärr fatalt.
The Rape After hade många förutsättningar att hamna bland de yppersta skräckfilmerna från Hong Kong, men diverse felaktigheter sänker den sorgligt nog ordentligt. Men kan man bortse från dess brister och istället fokusera på de positiva aspekterna så resulterar det åtminstone enligt min åsikt i att The Rape After blir ett intressant och tillfälligt mycket nöjsamt stycke skräckfilm. Den bör om inte annat tilltala merparten av de som har något engagemang för den här genren.
