RecensionDemonernas port
Rashomon - Demonernas port är den tredje Kurosawa-film jag ser, efter De sju samurajerna (1953) och Revolvern (1949). Som vanligt spelar Kurosawa-kompanjonen Toshiro Mifune en av huvudrollerna (dom gjorde totalt 16! filmer tillsammans). Här gestaltar Mifune en bandit som våldtar en kvinna samtidigt som hennes man, fastbunden bredvid, tvingas se på. Senare hittar en skogshuggare (Takashi Shimura) mannen mördad. Vad som egentligen har hänt är oklart. Vi får se fyra versioner av det hela; banditens, kvinnans, den mördade mannens (via ett medium) och slutligen skogshuggarens version. Vilken är den sanna? När en händelse visas i en tillbakablick och vi som publik ser det hända så antar man att det man ser verkligen är det som har hänt. Här är det inte självklart. På sin tid var det nog ett unikt att berätta på och även idag är det ett annorlunda grepp som vi känner igen det från bl a De misstänkta och nu senast Hero.
Om man sett en del japanska filmer är en av sakerna man lägger märke till att skådisarna ibland, vad jag skulle säga, spelar över en hel del. Speciellt gäller detta Mifune som i Rashomon hoppar, frustar, skuttar och skrattar som den värsta vettvilling. I Revolvern var han dock lite nedtonad, för att i De sju samurajerna återigen vara en sorts pajas. Jag vet att det finns en japansk/asiatisk skådespelartradition när det gäller det här sättet att spela. Alla känslor överdrivs nåt oerhört. Om det även stämmer med hur japaner är i verkliga livet vet jag inte riktigt, men jag tycker mig minnas en japansk företagsledare för en tid sen som på en presskonferens grät, bad om ursäkt, och tog på sig skulden för att nåt hade gått dåligt. Ett sorts skådespel.
Hur som helst, när det gäller Rashomon så kände jag att överspelet (som gäller alla skådisar) ibland fick mig att inte riktigt ta filmen på allvar. Det är en välgjord film, med ett annorlunda upplägg, lagom spännande men precis som för De sju samurajerna så får jag aldrig den där wow-känsla. När man läser andra recensioner som hyllar filmen så känns det som om man missat nåt och man vill ge högre betyg, men i slutändan kanske det är så att Kurosawa helt enkelt inte är min påse (än så länge i alla fall, efter tre filmer). Jag tycker nog faktiskt att Revolvern var snäppet bättre än Rashomon. I alla fall mer spännande.
